Monday 17 November 2014

Harmoni

"Dessa indios är så fogliga och fredliga", skrev Columbus hem till kungen och drottningen av Spanien, "att jag kan bedyra Eders Majestäter att deras likar saknas här på jorden. De älskar sin nästa såsom sig själva. De talar mjukt, vänligt och alltid leende med varandra, och trots att de går nakna är deras uppträdande städse såväl anständigt som föredömligt för oss andra."

-Dee Brown, begrav mitt hjärt vid wounded knee.

Tänka sig all denna harmoni i ett samhälle, som man sannolikt inte kan ha haft en tusendel av den BNP per capita som vi har i Sverige idag. Nåväl, lyckas vi bara fördubbla vår konsumtion är jag övertygad om att vi också kommer nå de samma nivårna...

Monday 20 October 2014

Plottrande om dystopi

När man jämför med den kamp som Gandhi, Martin Luther King eller Mandela fört för frihet så är det svårt att peka på problem i vårt egna samhälle. Visst finns där konfliktytor man kan tala om, som t.ex. sverigedemokraternas framväxt eller de upplopp som ett antal gånger har blossat upp i förorterna. Men om man jämför det med de sofistikerade och strukturella metoderna för diskriminering som man har kunnat, och kan, se i andra länder så känns problemen irrelevanta. För i det stora hela, vad har vi egentligen att klaga på? Likväl gnager i mig en känsla av att där någonstans finns något osunt även i vårt samhälle. Trots att bilderna av polis eller militär som kontinuerligt kontrollerar befolkningen uteblir. En gnagande känsla av att politikernas kategoriska ignorerande av vissa problemställningar i förmån för andra, ofta ekonomiskt mer lönsamma, följer ett mönster etablerat bortom individens egenintressen. Men när det för t.ex. för Gandhi var ganska klart vilka som var förtryckarna och vilka steg som behövde tas för att frigöra samhället så kan man inte säga detsamma om det västerländska samhälle. 
Kanske var det just därför jag nyligen blev positivt överraskad av att även de inre motsättningarna och problemställningarna som jag upplever men inte klarar av att uttrycka om dagens samhälle har kartlagts och målats upp av författare sedan länge. I science fiction genren har man redan sedan slutet av 1800-talet fantiserat om framtida samhällen där de problemställningar och den typen av olycka och oförmåga att adressera riktiga problem som jag tycker att vi lider av idag. Man fantiserade om tider där produktion och arbete existerade som institutioner i samhället vars syfte inte var att driva samhället framåt eller göra befolkningen lyckligare utan snarare att se till att människor hölls sysselsatta och samhället hölls stabilt. I t.ex. Player Piano av Kurt Vonnegut (1952) så är syftet av produktionen inte bevarandet av liv utan istället ett sätt att upprätthålla stabiliteten. I dystopier som Equilibrium eller Brave New World, utrotar man individualism för att skapa en form av utopi där man är skyddad från sådant som är dåligt. Jämför man med 1984 där en förtryckande regim med hjälp av våld behåller sin makt, så inser man att det finns effektivare sätt att stabilisera ett system på. Dagens samhälle är inte baserat på våld, däremot har man ett samhälle som inte är hållbart, som gynnar ett fåtal på bekostnad av ett flertal och som ständigt kanaliserar människors frustration neråt i samhällsklasserna snarare än uppåt. Vi har också ett samhälle som, trots att det uppenbart omöjligt kommer kunna fortsätta för att ge nästa eller nästnästa generation den bekvämlighet vi lever med, som få vill ändra på. Är detta för att vi inte bryr oss om kommande generationer? Sannolikt till en viss nivå, men kanske ännu mer eftersom det är ett samhälle där individen är rädd för att sätta sig på tvären, eftersom den bekvämlighet många av oss åtnjuter kräver en följsamhet med samhället. Röster höjs och varnar för problemställningar som är relevanta. Men människor saknar energi, tid och/eller vilja att ändra det som hade behövts för att lösa morgondagens problem. Människor accepterar en massövervakning via NSA eller FRA, som lagstiftas in som norm i stater. Trots den liberala lagstiftningen så bryts lagarna som sätts upp, men utan att man ser någon märkbar konsekvens. Ett fåtal mäktiga individer förmår sätta hela världsekonomin ur spel via intrikata värdepapperskonstruktioner, från en månad till en annan skjuts miljontals människor i tredje världen ner i svält eftersom krusningarna i det ekonomiska systemet slår som hårdast mot de som minst har. Likväl blir ingen straffad, ingen tar något ansvar. Politisk retorik klarar av att skapa fiender och hot där de tidigare inte fanns, och med trollande av ord så kan plötsligt institutioner i försvarsmakten bygga bombfabriker i Saudiarabien. Det är tydligen olagligt att sälja vapen till annat än demokratier, men så länge ingen ställer sig frågan om Saudiarabien är en demokrati eller inte så slipper folk ställas till krav. Handligar och ansvar frikopplas utan att samhället längre reagerar. 

Sunday 19 October 2014

Scribble

När "Om arternas uppkomst" publicerades 1859 så förstärkte den optimismen i samhället. Idén om en evolution där arternas ständigt i små steg förbättrades fungerade väldigt väl tillsammans med idén från kristendomen att människan ständigt förbättrar sig då historien vandrar vidare mot Jesus andra återkomst och världen fulländas. Det är därför intressant att HG Wells 1895 utger dystopin "The Time Machine". För tillskillnad från idén om människans ständiga utveckling så möter Wells' protagonist en mänsklighet som konsekvens av lättja och bitterhet degenererat. Det hade varit intressant att veta vad som inspirerade Wells att tolka utvecklingen på tvärs mot vad man tänker att tidsandan borde varit.

Friday 17 October 2014

Vad jag inte förväntade mig

När jag läste på DN i morse möttes jag av den för mig mest överraskande nyheten på mycket länge. Tydligen så ska Jimmie Åkesson för SD bli sjukskriven. Av alla nyheter om Ebola-utbrott, politikerintriger, flaggor som flygs med drönare ner under fotbollsmatcher och liknande är det märkligt nog en sådan här nyhet som på många sätt är så naturlig som förvånar mest. Jimmie Åkesson har under så lång tid varit ledare för Sveriges för tillfället mest bespottade parti. Som politiker har han varit samlad och skicklig. Han måste sannolikt vara smart nog för att se bortom de generaliseringar och trix som han som politiker salufört, men han har inte haft några skrupler mot att saluföra dem och han har således för mig alltid framstått som en ytterst målmedveten person. När han nu på sistone fått vind i seglen och faktiskt börjat få den framgång som han sannolikt strävat efter så länge, och även börjat vinna någon form av acceptans i vissa delar av befolkningen känns det ironiskt att han plötsligt börjar känna att pressen är för stor för honom. För mig står det som en lysande läxa att världen inte alltid är vad den verkar vara.

Friday 2 May 2014

varsamhetsträning

Meditationen är inte en tärning i disciplin utan en målinriktad bestämd varsamhetsträning och som med meditationen i det lilla så är det också så man håller rätt kurs i livet som helhet.

Tuesday 29 April 2014

Ett hälsosamt liv

I boken om meditation och löpning av Sakyong Mipham så nämner han att man i meditation såväl som i löpning kan uppnå ett illusoriskt tillstånd där man upplever sig nå framsteg men egentligen inte gör det. Där man väljer att distansera sig från familj och vänner för att fokusera än mer på sin utveckling, där man pressar hårdare för att uppnå mer. Sakyong menar att den hälsan man tränar för att uppnå, eller den avslappning och de meningsfulla relationerna man vill ta del av är just de sakerna man då ger avkall på för att få mer tid till att träna.. i hur man ska få bättre sådana relationer eller en bättre sådan hälsa.

Jag tycker detta är fascinerande kring många teorier om hur man lever ett meningsfullt liv, för paradoxalt nog brukar både tesen och antitesen för vad som är en givande väg rymmas inom samma agerande. Rätt svar på vad som är hälsosamt för individen måste svaras på utifrån individens situation. Således spelar det ingen roll hur många böcker man läser, en god egenkontakt en nödvändig utgångspunkt för att utveckla ett hälsosamt liv.

Wednesday 9 April 2014

Tao chapter 10

Chapter 10  When the intelligent and animal souls are held together in one embrace,they can be kept from separating. When one gives undivided attention to the(vital)breath,and brings it to the utmost degree of pliancy,he can become as a(tender)babe. When he has cleansed away the most mysterious sights(of his imagination),he can become without a flaw.   In loving the people and ruling the state,cannot he proceed without any(purpose of)action?In the opening and shutting of his gates of heaven,cannot he do so as a female bird?While his intelligence reaches in every direction,cannot he(appear to)be without knowledge?   (The Tao)produces(all things)and nourishes them;it produces them and does not claim them as its own;it does all,and yet does not boast of it;it presides over all,and yet does not control them. This is what is called‘The mysterious Quality’(of the Tao)。 
http://site.douban.com/151676/widget/forum/7756560/discussion/46059602/

Tuesday 8 April 2014

Tao chapter 9

Stretch a bow[1] to the very full,And you will wish you had stopped in time;Temper a sword-edge to its very sharpest,And you will find it soon grows dull When bronze and jade fill your hall It can no longer be guarded. Wealth and place breed insolence That brings ruin in its train. When your work is done,then withdraw!Such is Heaven‘s[2] Way. [1] the expression used can also apply to filling a vessel to the brim;but’stretching a bow‘makes a better parallel to’sharpening a sword‘。  [2] as opposed to the Way of man 
http://site.douban.com/151676/widget/forum/7756560/discussion/46059602/

Monday 7 April 2014

Tao chapter 8

The highest good is like that of water. The goodness of water is that it benefits the ten thousand creatures;yet itself does not scramble,but is content with the places that all men disdain. It is this that makes water so near to the Way. And if men think the ground the best place for building a house upon,If among thoughts they value those that are profound,If in friendship they value gentleness,In words,truth;in government,good order;In deeds,effectiveness;in actions,timeliness- In each case it is because they prefer what does not lead to strife,[1] And therefore does not go amiss. [1]Even ordinary people realize the importance of the Taoist principle of‘water-like’behaviour,i.e. not striving to get on top or to the fore. 
http://site.douban.com/151676/widget/forum/7756560/discussion/46059602/

En konvex spegel för den som vågar titta

Sanningen är den rakt motsatta: det var just Europa och just Västeuropa som tillhandahöll och mestadels tvingade på världen allt det som i dag utgör grundvalen för detta slags makt: från den moderna vetenskapen, rationalismen, vetenskapstron, den industriella revolutionen och revolutionen som sådan, som fanatisk abstraktion, via upphävandet av naturvärldens primat ned till konsumtionskulten, atombomben och marxismen. Och det är Europa - det demokratiska Västeuropa - som nu står där rådlöst inför denna tveeggade exportprodukt. Därom vittnar det nutida dilemmat och frågan om huruvida man skall bjuda motstånd mot den återverkande expansionen av följderna av den egna expansionen eller om man skall ge vika för den. Skall raketer som nu riktas mot Europa, till följd av dess export av andlig och teknologisk potential, bekämpas med likartade och bättre raketer, så att Europa därigenom visserligen får demonstrera en beslutsamhet att försvara de värden som ännu finns kvar, men samtidigt också måste acceptera det ytterligare omoraliska spel som det påtvingas? Eller skall Europa returera och hoppas att den ansvarskänsla för planeten det därmed visar skall smitta den övriga världen med sin mirakulösa styrka?
När det gäller Västeuropas förhållande till de totalitära staterna tror jag att inget misstag skulle kunna vara större än det som uppenbarligen närmast kan befaras: att man inte förstår vad de totalitära systemen egentligen är, nämligen en konvex spegel för hela den moderna civilisationen och en från - kanske slutgiltig - uppmaning till denna civilisation att fullständigt revidera sin uppfattning om sig själv. Ur denna synpunkt sett har det inte så stor betydelse i vilken form Europa skulle göra detta misstag: genom att i sin egen rationalistiska traditions anda ta de totalitära systemen för några lokala, säregna försök att skapa "allmän välfärd", försök som bara illvilliga människor tillskriver expansiv karaktär, eller genom att - i samma rationalistiska traditions anda (denna gång i form av den machiavelliska uppfattningen av politiken som en maktspelets teknologi= - tvärtom uppfatta de totalitära regimerna enbart som ett yttre hot från expansiva grannar, som man kan driva tillbaka inom tillbörliga gränser genom tillbörlig demonstration av den egna styrkan utan att behöva befatta sig närmare med dem. Det första av dessa alternativ är ett alternativ för den person som förlikar sig med röken från skorstenen, eftersom han vet att även om röken är ful och luktar illa, tjänar den när allt kommer omkring en göd sak: tillverkningen av varor som alla behöver. Det andra tvärtom ett alternativ för den som tror att det helt enkelt är fråga om ett tekniskt fel, som följaktligen också kan undanröjas på teknisk väg: med ett filter eller genom en gasrenare.
Verkligheten är enligt min mening tyvärr allvarligare. Precis som skorstenen som smutsar ner himlen inte bara är en tekniskt korrigerbar teknisk bristfällighet, eller ett pris som vi måste betala för en bättre konsumtion i framtiden, utan snarare en symbol för en civilisation som givit upp det Absoluta, som ignorerar den naturliga världen och föraktar dess imperativ - på samma sätt varnar också de totalitära systemen för något mycket allvarligare än den västerländska rationalismen är villig att tillstå. De är verkligen framför allt en konvex spegel för dess lagbundna följder. En groteskt förstorad bild av dess egna djupgående tendenser. En exterm avläggare av dess egen utveckling och en varnande produkt av dess expansion; en djupt lärorik information om dess egen kris.
Dessa regimer är farliga grannar. De är minst av allt något slags avantgarde för globalt framåtskridande. Sorgligt nog är de raka motsatsen: de är avantgardet för en global kris inom vår civilisation (ursprungligen europeisk, sedan euroamerikansk, slutligen världsomfattande). De är en av möjliga framtidsstudier om västvärlden. Ingalunda i den bemärkelsen att de en gång kommer att överrumpla den och lägga den under sig, utan i en djupare bemärkelse: de kommer att åskådligt demonstrera vart det som Bělohradský kallar "det opersonligas eskatologi" kan leda.
Det blir det totala herraväldet för en uppsvälld, anonymt byråkratisk makt, som ännu inte är samvetslös, men som redan verkar utanför allt vad samvete heter, en makt som är grundad på en allestädes närvarande ideologisk fiktion, vilken kan motivera vad som helst utan att någonsin behöva nudda vid sanningen. Det är makten som överallt närvarande kontroll, repression och fruktan: makten som förstatligar tanke, moral och privatliv och därigenom gör dem omänskliga. Det är makten som för länge sedan har upphört att vara en angelägenhet för en grupp egenmäktiga härskare och som bemäktigar sig och uppslukar alla, så att alla till slut på ett eller annat sätt integreras med den, om så bara genom att tiga; makten som ingen egentligen längre innehar, eftersom den tvärtom har alla i sin hand. Det är ett monster som inte styrs av människorna utan som tvärtom drar med sig människorna i sin "objektiva" (dvs från alla mänskliga måttstockar inklusive det mänskliga förnuftet emanciperade och följaktligen helt irrationella) egenrörelse mot en skrämmande, okänd framtid.
Jag upprepar: det är en allvarlig varning för den samtida civilisationen. Kanske finns det någonstans några generaler som tänker att det bästa vore att göra sig av med sådana system och sedan skulle allt bli lugnt. Men det är detsamma som när en ful flicka vill göra sig av med sin fulhet genom att slå sönder spegeln som påminner henne om den. En sådan "slutgiltig lösning" är en av det opersonliga förnuftets typiska drömmar, och detta slags förnuft kan förfärande lätt förvandla sina drömmar till verklighet och därmed verkligheten till en mardröm - vilket just begreppet "slutgiltig lösning" åskådligt påminner oss om. En sådan lösning skulle följaktligen inte bara misslyckas med att lösa nutidens kris, om världen över huvud taget skulle överleva , den skulle vittgående förvärra den. Genom att belasta denna civilisations redan hårt ansträngda konto med ytterligare millioner döda skulle den inte förhindra dess utveckling mot totaliseringen utan snarare påskynda den. Det skulle vara en pyrrusseger, eftersom segrarna efter en sådan sammandrabbning mer skulle likna sina besegrade motståndare än någon i dag vill medge och kan föreställa sig. (Bara ett litet exempel: vilken jättelik Gulagarkipelag skulle man inte bli tvungen att bygga upp i Västeuropa i nationens, demokratins, framstegens och krigsdisciplinens intresse för alla som - av naivitet, av princip, av rädsla eller av lättja - skulle vägra att delta i ett sådant företag!)
Inget ont har hittills eliminerats genom att man har avlägsnat dess symptom. Man måste undanröja orsaken.

...

Eller ta frågan om socialism och kapitalism! Jag måste erkänna att den ger mig en känsla av att se ett spöke krypa fram ur förra seklets djupa källarvalv. Jag tycker att dessa genomideologiserade och ofta språkligt mystifierade beteckningar för länge sedan mist sin relevans. Frågan är en helt annan, djupare och lika betydelsefull för alla, nämligen: Kommer vi att pånågot sätt lyckas återupprätta den naturliga världen som politikens rätta verksamhetsfält, återinföra människans personliga upplevelse såsom tingens sanna och ursprungliga mått, ställa moralen över politiken och ansvarskänslan över ändamålen, göra mänsklig gemenskap meningsfull och återge människans utsagor innehåll, återupprätta det självständiga, värdiga, hela och fulla mänskliga "jaget" som brännpunkt för alla samhällelig verksamhet, ett "jag" ansvarigt för sig självt, därför att det är bundet till något högre och förmöget att offra någonting eller i yttersta nödfall allt av sitt banalt välmående privatliv - "vardaglighetens herravälde", som Jan Patocka kallade det - för det som skänker livet mening.
-Václav Havel, Politik och Samvete

Sunday 6 April 2014

Tao chapter 7

Heaven is eternal,the Earth Everlasting. How come they to be so?Is it because they do not foster their own lives;That is why they live so long. Therefore the Sage Puts himself in the background;but is always to the fore. Remains outside;but is always there. Is it not just because he does not strive for any personal end That all his personal ends are fulfilled?
http://site.douban.com/151676/widget/forum/7756560/discussion/46059602/

Saturday 5 April 2014

Tao chapter 6

The Valley Spirit never dies. It is named the Mysterious Female. And the Doorway of the Mysterious Female Is the base from which Heaven and Earth sprang. It is there within us all the while;Draw upon it as you will,it never runs dry.[1]   [1]Lieh Tzu quotes these lines as coming from the Book of the Yellow Ancestor;but it does not follow that the Tao Ching is actually quothing them from this source. They may belong to the general stock of early Taoist rhymed teaching. For ch‘in compare below,Chapter 52,line 9,and Huai-nan Tzu I,fol.2.
http://site.douban.com/151676/widget/forum/7756560/discussion/46059602/

Friday 4 April 2014

Tao chapter 5

Heaven and Earth are ruthless;To them the Ten Thousand Things are but as straw dogs. The Sage too is ruthless;To him the people are but as straw dogs. Yet[1] Heaven and Earth and all that lies between Is like a bellows In that it is empty,but gives a supply that never fails. Work it,and more comes out . Whereas the force of words[2] is soon spent. Far better is it to keep what is in the heart[3]. [1]Though ruthless nature is perpetually bounteous. [2]Laws and proclamations. [3]For chung as‘what is within the heart’,see Tso Chuan,Yin Kung 3rd year and Kuan Tzu,37,beginning. The comparison of Heaven and Earth to a bellows is also found in Kuan Tzu(P‘ien 11,beginning)
http://site.douban.com/151676/widget/forum/7756560/discussion/46059602/

Thursday 3 April 2014

Tao chapter 4

The Way is like an empty vessel That yet may be drawn from Without ever needing to be filled. It is bottomless;the very progenitor of all things in the world. In it all sharpness is blunted,All tangles untied,All glare tempered,All dust[1] smoothed. It is like a deep pool that never dries. Was it too the child of something else?We cannot tell. But as a substanceless image[2] it existed before the Ancestor.[3]  [1]Dust is the Taoist symbol for the noise and fuss of everyday life. [2]A hsiang,an image such as the mental images that float before us when we think. [3]The Ancestor in question is almost certainly the Yellow Ancestor who separated Earth from Heaven and so destroyed the Primal Unity,for which he is frequently censured is Chuang Tzu. 
http://site.douban.com/151676/widget/forum/7756560/discussion/46059602/ 

Wednesday 2 April 2014

Tao chapter 3

If we stop looking for‘persons of superior morality’(hsien)to put in power,there will be no more jealousies among the people. If we cease to set store by products that are hard to get,there will be no more thieves. If the people never see such things as excite desire,their hearts will remain placid and undisturbed. Therefore the Sage rules By emptying their hearts And filling their bellies,Weakening their intelligence[1]   And toughening their sinews Ever striving to make the people knowledgeless and desireless. Indeed he sees to it that if there be any who have knowledge,they dare not interfere. Yet through his actionless activity all things are duly regulated. [1]Particularly in the sense of‘having ideas of one’s own‘。 
http://site.douban.com/151676/widget/forum/7756560/discussion/46059602/

Tuesday 1 April 2014

Tao chapter 2

It is because every one under Heaven recognizes beauty as beauty,that the idea of ugliness exists. And equally if every one recognized virtue as virtue,this would merely create fresh conceptions of wickedness. For truly‘Being and Not-being grow out of one another;Difficult and easy complete one another. Long and short test one another;High and low determine one another. Pitch and mode give harmony to one another. Front and back give sequence to one another’。Therefore[1] the Sage relies on actionless activity,Carries on wordless teaching,But the myriad creatures are worked upon by him;he does not disown them. He rears them,but does not lay claim to them,Controls them,but does not lean upon them,Achieves his aim,but does not call attention[2] to what he does;And for the very reason that he does not call attention to what he does He is not ejected from fruition of what he has done. [1]Because‘action’can only make one thing high at the expense of making something else low,etc. [2]Literally,‘does not place(i.e.classify)himself as a victor’。cf. MenciusⅡ,Ⅰ; 
http://site.douban.com/151676/widget/forum/7756560/discussion/46059602/

Monday 31 March 2014

Tao chapter 1

The Way that can be told of is not an Unvarying Way;The names that can be named are not unvarying names. It was from the Nameless that Heaven and Earth sprang;The named is but the mother that rears the ten thousand creatures,each after its kind. Truly,‘Only he that rids himself forever of desire can see the Secret Essences’;He that has never rid himself of desire can see only the Outcomes. These two things issued from the same mould,but nevertheless are different in name. This‘same mould’we can but call the Mystery,Or rather the‘Darker than any Mystery’,The Doorway whence issued all Secret Essences. 
http://site.douban.com/151676/widget/forum/7756560/discussion/46059602/

Thursday 27 March 2014

You just don't

Kerry elaborated for the American public: "You just don't in the 21st century behave in 19th century fashion by invading another country on completely trumped-up pretext.
- Kerry uttalar sig om Blair och Bush när de gick in i Irak med fabricerade bevis om massförsörelsevapen.. eller förlåt, jag menar om Putin när han annekterat Krim.

Wednesday 26 March 2014

i termer av relationer

Denna berättelse om världens och människans tillblivelse konkurrerar inte med den vetenskapliga berättelsen, helt enkelt därför att den inte svarar mot samma fråga. Vetenskapens "varför" handlar om kausalitet, om orsak och verkan, religionens "varför" handlar om existensens villkor och mening. Vetenskapens berättelser förser oss med kunskap, religionens med visdom. Vetenskapen är, för att tala med Nerman, ett "sakspråk" medan religionen är ett "meningsspråk".
Ett vanligt misstag är att närma sig religiösa myter och vetenskapliga beskrivningar av verkligheten som om de var ägnade att besvara samma frågor. Sanningen föreställer vi oss som en korresponsens mellan en utsaga och ett yttre sakförhållande. Frasen "det står en gran på gården" är sann om, och endast om, det faktiskt finns en gran där ute. Ur detta perspektiv benämner språket ting och fenomen som ligger utanför det. Frågan "tror du på Gud?" uppfattas då som en fråga om man tror på att det existerar en extern entitet med en viss uppsättning egenskaper. En entitet som, åtminstone teoretiskt, skulle kunna upptäckas på samma sätt som man kan upptäcka och uppmäta elektromagnetisk strålning eller ljudvågor. Det vetenskapliga språket talar om ett "det" men det religiösa om och till ett "du". Det religiösa språket måste därför förstås i termer av relationer.
Mikael Kurkiala, I varje trumslag jordens puls

Tuesday 25 March 2014

De svaga

När den svenske sångaren Stakka Boo i en intervju för ett par år sedan fick frågan om han trodde på Gud svarade han följdriktigt: "Det är alldeles för fegt." Den kristne guden är ur detta perspektiv inte längre kolonialisternas, inkvisitorernas, och den expansiva världens gud. Han är de svagas och fegas gud. Han ger dem deras skygglappar mot en verklighet som bara de starka kan och vågar möta.
Sekulariseringen blir ur detta perspektiv i det närmaste synonymt med upplysning. Den står för framåtskridande, för evolution mot något bättre, för ett avståndstagande från irrationalitet och vidskepelse.
-Mikael Kurkiala, I varje trumslag jordens puls

Monday 24 March 2014

Glömska

Sekulariseringen har berövat oss detta existensens språk. Den resonansbotten där de existentiella frågorna väcks finns kvar i os, men det språk med vars hjälp vi skulle kunna formulera dem har fallit i glömska. Och det är just så en religionsfilosof som Peder Thalén i artikeln Perspektiv på sekulariseringen vill formulera sekulariseringens mest fundamentala kännetecken - som en kollektiv glömska:
Sekulariseringens innebörd är en glömska, en okunnighet om vad den kristna tron har inneburit i det förflutna. Den sekulariserade människans relation till kristendomen bör alltså närmast karakteriseras som ett borttappande. Idén om ett avståndstagande förutsätter en kännedom om det som avvisas, men det är just denna kännedom som idag är förlorad.
- Mikael Kurkiala, I varje trumslag jordens puls.

Tuesday 25 February 2014

Inte vetenskapens fel

Det är inte vetenskapen som sådan som bär skulden, utan övermodet hos människan i vetenskapens tidsålder. Människan är helt enkelt inte Gud och att leka Gud hämnar sig grymt. Hon har avskaffat den absoluta horisont som skapades av den ömsesidiga samhörighet där hon hörde hemma, tillbakavisat sin "preobjektiva" erfarenhet av världen, och sitt personliga medvetande och samvete har hon förvisat någonstans till badrummet i sin bostad som något rent privat som ingen har med att göra; hon har befriat sig från allt ansvar som en "subjektivitetens skenbild" - och i stället för allt detta har hon installerat en skenbild som - visar det sig nu - är farligare än någon av de gamla; fiktionen om den från den konkreta mänskligheten frigjorda objektiviteten, en konstruktion av en rationell uppfattning om universum, ett abstrakt schema över en påstådd "historisk nödvändighet", och som kronan på verket visionen om den rent vetenskapligt beräkningsbara och rent tekniskt uppnåeliga "allmänna välfärden", som bara behöver uppfinnas på forskningsinstitut och förvandlas till verklighet i industrins och byråkratins fabriker. Att miljoner människor faller offer för denna illusion i vetenskapligt styrda koncentrationsläger - det bekymrar inte den "moderna människan" (såvida hon inte råkar hamna där själv och i denna miljö drastiskt kastas tillbaka till sin naturliga värld): den personliga medkänslans fenomen hör ju till de personliga fördomarnas avskaffade värld, som har fått vika för Vetenskapen, Objektiviteten, den Historiska nödvändigheten, Tekniken, Systemet och Apparaten - och de kan inte bekymra sig, eftersom de helt enkelt inte är personliga. De är abstrakta och anonyma, alltid ändamålsenliga och därför a priori oskyldiga.
-Václav Havel

Monday 24 February 2014

En paradox

Vilken paradox: människan i vetenskapens och teknikens tidsålder tror att hon kan förbättra sitt liv därför att hon förmår begripa och utnyttja naturens komplexitet och de allmänna lagarna för dess funktion - och så är det just genom denna komplexitet och dessa lagar som hon till slut blir tragiskt överrumplad och överlistad. Människan trodde att hon kunde förklara naturen och behärska den - och resultatet är att hon har förstört den och att hon har avsöndrat sig från den.
-Václav Havel

Sunday 23 February 2014

Fåglar, modernitet och ödmjukhet

Men det är inte därför jag nämner detta. Jag talar om det nu av en annan anledning. Trettio år efter denna tornado, som sopade bort också det traditionella familjejordbrukets institution från landets yta, konstaterar vetenskapen med häpnad det som till och med den knappt läskunnige bonden på den tiden visste: att varje försök att så radikalt, slutgiltigt och fullständigt avskaffa de ödmjukt respekterade gränserna i den naturliga världen med dess tradition av förtänksam personlig erfarenhet, så att säga ta naturen helt och hållet i människans händer och hånskratta åt dess hemligheter, kort sagt avskaffa Gud och själv leka gud - att varje sådant försök måste stå människan dyrt. Så har också skett: genom att åkerrenar plöjts upp och skogspartier huggits ner har åkrarnas fåglar dött ut och med dem också en naturlig och gratis arbetande beskyddare av skörden mot skadeinsekter; de jätteliga sammanslagna fälten är orsaken till att det varje år spolas bort miljoner kubikmeter åkerjord som det har tagit århundraden att bygga upp; konstgödningen och kemisk utrotning av skadeinsekter förgiftar katastrofalt alla vegetabiliska produkter, jord och vatten; de tunga maskinerna pressar systematiskt ihop jorden och gör den ogenomtränglig och följaktligen ofruktbar; korna i de jättelika ladugårdarna lider av neuroser och mjölken sinar; jordbruket tar ut allt mer energi från industrin (tillverkning av maskiner, konstgödsel, stigande transportkostnader till följd av ökande lokal specialisering); osv osv
-Václav Havel

Saturday 22 February 2014

Choosing and Total Submission

A philosophical minded thief was shaking down fruit in an orchard when the owner

came  by. "Have you no reverence for divine commandments?" "But look at this abundance!

I am just the agent of its enjoyment." The owner tied the man to a fruit tree and began

beating him. "This is a simple, uncomplicated cudgel. I am merely the instrument of its justice."

"Wait! You're right. I recant the necessitarianism. There is free will. We do

have choices! Please stop!" Everyone has the power to choose, because the creator

chose to create, so that freedom is innate. And this is the extraordinary truth:

every human choice bows like a slave in submission to the absolute's creative

will, yet this does not deprive us of freedom or of taking responsibility for what

we choose! You might get clever and say, "My doubting God's existence was

willed by God." Only half true. You also chose to doubt.

Friday 21 February 2014

Större perspektiv


Dagens mest överraskande var när en vuxen kvinna i form av Tove Lifvendal sa att man måste se ett eventuellt sänkt studiebidrag i ett större perspektiv.. att det behöver kombineras med sänkt värnskatt.
Jag klarar fortfarande inte att förstå hur detta är att "se saker i ett större perspektiv". Visst finns det större perspektiv. Som t ex, kan det leda till ett bättre eller ett godare samhälle att fler människor utbildar sig i humanistiska ämnen? Finns det överhuvudtaget något värde i saker som inte direkt leder till en större bruttonationalprodukt? Finns det något större perspektiv än att tala rena procentsatser? Ifall det finns och man inte kan se det, borde man då jobba som opinionsbildare?

Wednesday 12 February 2014

Enkelhet

Värdinnan tittade på det protokoll hon fört och sa: egentligen ser ju vår levnadsstandard ganska anspråkslös ut: vatten och bröd av kvalitet, glädje av det dagliga arbetet och den dagliga omgivningen. Tar man bort krumerlurerna så har vi egentligen gjort upp programmet för en funktionalistisk fattigdom. Och tänk hur underligt det ändå är att vi kommit fram till den. Hur så? Jo, här sitter vi under brinnande krig och drömmer fram den enda levnadsform som går att förena med fred. Ingen fred utan enkelhet har en engelsk lord sagt, och händelsevis kan jag helt ansluta mig till honom.
Elin Wägner, Väckarklocka

Monday 10 February 2014

Hög levnadsstandard

Utdrag ur en diskussion om vad som är hög levnadsstandard. Elin Wägner citerar här en annan gäst vid den sammankomst där diskussionen pågår:
Jag vill ha möjlighet att studera hela livet, jag vill ha ro i min själ så att jag förmår njuta kvällarna och vilodagarna utan särskilda förströelser och nöjen, ansågs gå över gränsen till vett annat område och beröra verkningarna av hög levnadsstandard.
Elin Wägner, Väckarklocka

Friday 7 February 2014

Fåglar, bon och kvinnor

Vad gjorde man då det gick upp för vederbörande att den rationella skogsvården skapade ett bostadsproblem för fåglarna som dessa endast kunde lösa genom att utebli från skogarna? Jo, skriver Rudolf von Koschütski i det digra verket Rationelle Landwirtschaft, "vi slog ihop hela städer och byar åt våra näktergalar och mesar, hackspettar, rödhakesångare, svalor och starar utan att fråga mycket efter följderna för dessa djur, ja utan att fråga efter följderna för oss själva, vilka också blivit de allra sämsta."
Man begriper nu att vad fåglarna ska ha, det är inte konstgjorda bon utan möjligheter att bygga bon, och till dessa möjligheter måste människan försiktigt hjälpa dem, om inte de vill att de fågeltomma skogarna ska kalätas av så kallade skadedjur. Författaren hänvisar till baron von Verlepsch som ägnat hela sitt liv åt fågelfrågan. Denne klämmer ytterligare till med den hotfulla satsen att fågelmatning är inte fågelskydd utan fågelmord. Den som börjar mata fåglar måste komma ihåg att försummas denna vana en enda kall dag eller får snön ligga kvar över fågelbordet bara några timmar, då är de små inackorderingarna dödsvigda, emedan de blivit vanda av med att klara sig själva.
Det jag hoppas männen skall upptäcka är, att vad som här gäller fåglarna både i fråga om bostäder, matning och oumbärlighet, det gäller också kvinnorna.
Elin Wägner, Väckarklocka

Wednesday 5 February 2014

Avsofistikerat?

Engelsmännen bekymrar sig inte i alla fall inte över att deras experter Howard och Mc Carrison därborta på sina försöksstationer i nordöstra Indien kommit till resultat som stämmer med tyskarnas. Sambandet mellan jordens, växternas, djurens och människans hälsa blev klart för de båda biologerna, då de kom i kontakt med avlägsna, av engelsmännens civilisatoriska verksamhet oberörda folk, där växt-, djur- och människosjukdomar var okända, emedan jorden var frisk. I stället för att lära indierna agrikultur som meningen var, blev de båda herrarna elever hos detta folk, byggde serier av experimnet på de impulser de fått och nådde resultat som kastade om alla deras Begrepp. Historien med den kvinnliga gynekologen och den urgamla indiska förlossningskonsten upprepade sig här.
Elin Wägner, Väckerklocka

Monday 3 February 2014

I litet och stort

Men jag menar att här finns ett samband mellan våra små och stora uppgifter. Träning till samarbete i de små enheterna kommer till nytta i det större samarbete som kvinnorna måste lära sig. Ty i detta samarbete får de förtroende för varandra och insikt om betydelsen av att håll h o p.
Elin Wägner, Väckarklocka

Saturday 1 February 2014

Med en klocka kan du halvera antalet gånger du tittar på din smart phone

I Time går det att läsa följande i en huvudartikel om mindfulness:
... So in 2011, he took a group of his clients on a mindfulness retreat. The group left their smartphones behind and spent four days at a resort in the Catskills, in upstate New York, meditating, participating in group discussions, sitting in silence, practicing yoga and eating meals quietly and mindfully. "For just about everybody there, it was a life-changing experience," says Silverman.
Efter f y r a dagar utan telefon så hade alla upplevt en l i v s f ö r ä n d r a n d e upplevelse. Fyra dagar. Det är svindlande att försöka föreställa sig hur mycket alla distraherande uppfinning som laptops eller smart phones kan ha förstört för samhället.

Friday 31 January 2014

Pyttsan

Kanske sitter pojken med sin ryckande kind i en studiecirkel och lär sig att de tekniska uppfinningarna som sprängt familjens sammanhållning, förvandlat hela jorden till en enhet. Men jorden blir inte en enhet bara därför att man kan skicka varor, bomber och propaganda över land och hav. Inte heller därför att varje punkt på jorden när som helst kan bli en strategisk punkt för de militära kartförändrarna eller en råvarugruva för civil- eller krigsindustrien. Om inte satsen att varje produkt skall framställas billigast, hade fått överhanden i vårt ekonomiska tänkande, så hade den där mamman åtminstone haft jumpergarn att locka dottern med, då hon ville ha henne hemma, i stället för att ullen nu befinner sig i Australien. För resten var denna sats aldrig riktigt annat än från storproduktionens synpunkt, den tog aldrig i beräkning de många små enheterna och deras möjligheter och behov. Zeit lassen! Pyttsan, tekniken, den sprang i väg med oss förbi den punkt där den riktiga avvägningen fanns mellan absolut självförsörjning och det nervösa slösaktiga skickandet, bytandet och beroendet.
Elin Wägner, Väckarklocka

Tuesday 28 January 2014

Hög standard

Tron på mänsklighetens och på vetenskapens framtid smälte ihop till ett. En dag läser man i tidningen att genom kromosomfördubbling eller hormonduscher ska växtligheten kunna bli enorm. En annan dag att lovande undersökningar pågå att medels fotoelektriska celler överföra solenergien till elektrisk ström. En enda strålande solskensdag ska då förse ett hushåll med den elektriska kraft det kan behöva under ett helt år, man räknar med hushåll i alla fall märkvärdigt nog. Textila råämnen ska framställas av kol, luft och vatten i förening, även av olja och av glas. Egentligen kommer det inte att behövas kläder annat än av etiska och estetiska skäl, ty värme skall alstras direkt i människokroppen medels infraröda strålar.
Vem har sagt allt detta? Jo det är den populära pressen. Varför? Den måste uppmuntra publiken och förströ den, så att den inte börjar fundera på hur det kan komma sig att så mycken energi, flit, genialitet och god vilja resulterat i det elände vari vi nu befinner oss.
- Elin Vägner, Väckarklocka

Sunday 19 January 2014

Nina Björk, religion och konsumtion

Jag brukar alltid hålla med om Nina Björks krönikor och om det är något som gör mig glad en söndagsmorgon när jag rutinmässigt lyssnar på första timmen av godmorgon världen, så är det när jag får höra att Nina Björk är krönikör. Hon har en förmåga att gräva ner i semantiken i ord och rotera de fram och tillbaka för att visa fram djupare meningar som man själv inte sett. När jag hörde henne nu i morse så var det nog första gången jag tyckte hon förenklade verkligheten på ett enligt mig icke adekvat sätt.

Det är inte så att jag inte håller med om mycket av det hon pratade om i programmet, där hon analyserar paralleller mellan den gudstron som fanns förr och mellan den materialismen som regerar i dagens samhälle. Hon pekar på att många rutinmässigt drar denna parallellen, att hon kanske även själv gjort detta, men att parallellen haltar. Ni har säkert alla hört liknelsen, materialism som religion. Det som var en gudstro tidigare var främst en idé medan materialismen även är en praktisk realitet. Visst, menar Nina, så innehöll gudstro ritualer och en praktik. Men detta var en praktik som främst berörde perifera delar av ekonomin; som sjungande på en Söndag eller liknande, till skillnad från dagens materialism som är stötestenen i samhället. Plockar man bort den så rasar samhället ihop. Nina pekar på att idén materialism börjar falla ur modet, men hon ställer sig frågan vad detta kommer innebära för praktiken. Kommer samhället klara av den transformering som skulle behövas?

Krönikans poäng var att problematiken kring kapitalismens miljöförstörelse inte endast kan lösas genom att idémässigt riva ner dagens paradoxala paradigm, det kommer också behövas en ny praktisk lösning för att lösa det ekonomiska tomrum som en rimlig lösning nödvändigtvis skulle skapat. Men det är i avstampet jag skulle vilja kritisera krönikan. Jag håller med Nina om att samhällets tidigare kristendom i praktisk mening främst var en tro man bekände sig till. Alltså främst något idémässigt, som även om den skapade ett moraliskt kontrakt i samhället och skapade ett praktiskt mötesrum vari samhällelig kontroll kunde praktiseras så var det hela hos de flesta individerna sannolikt främst ett gäng med trosatser man erkände sig till.
När man använder ordet religion så bör man veta att ordet enligt många akademiker är sprunget ur "att återknyta". Religion sett ur detta perspektivet är ett sätt för individen att relatera till verkligheten. Sann kristendom skulle således vara när de trosatser som prästerna uttalar skapar ett verktyg för den kristna att återknyta till världen på. Sett ur detta perspektivet är ekonomismen och materialismen i allra högsta grad en religion, eftersom den skapar en mall för individen kring hur han ska relatera till andra människor och till världen i stort. Genom arbetet, att tjäna pengar och genom att konsumera. Samhället i stort anammar faktiskt mer och mer ekonomin som religion, något man kan märka inte minst när olika "rekryterare" stoppar dig på gatan. Förr i tiden kanske människor du inte kände fortfarande kunde be dig hjälpa till genom att du som människa utförde ett arbete, som att du stod i ett soppkök eller liknande. Idag kommer folk främst be dig att bidra genom att betala pengar. Jag menar att liknelsen mellan materialism och religion är en giltig liknelse, men inte för att ordet religion betyder "villfarelse" (som många debattörer verkar använda det som), eller för att ordet religion är ett negativt ord och materialism också är negativt utan kanske främst för att genom att erkänna materialism som religion kan man synliggöra för människor att alla har ett sätt att relatera till världen, alla har vi en religion, och materialismen är endast ett val bland många.


Wednesday 8 January 2014

Om Gud

Det tar 16 flygtimmar nu att överfara Stilla Oceanen, men människornas reaktioner går långsamt. Upplysningstidens lära att vetenskapen omöjliggjorde tron på en Gud hade knappt hunnit tära sig ner i de breda lagren, då vetenskapen för sin del förklarade att den inte längre såg något direkt hinder mot att vi tänkte oss en Gud. Eddington anger årtalet 1927 som det då en bildad människa fick tillåtelse att tro på Gud. Mycket få har ännu begagnat sig av tillåtelsen. Även sen de teoretiska hindren att tro på Gud är undanröjda, är kontakten fortfarande avbruten, och människorna dyrkar helst dem som företräder oppositionen mot eller ersättningen för Gud. Därigenom blir det lättare för staten att driva genom sitt anspråk att vara högsta lag. Lockbetet på dess krok är ett interimssamvete, som vi får använda i stället för det som bildats hos människorna genom oändliga tiders erfarenhet om följderna av att lyda eller trotsa Gud. (Elin Wägner, 1941, Väckarklocka, s 16)

Tuesday 7 January 2014

Om mekanik

[Civilisationen] har gett den mekaniska människan möjlighet att driva sina idéer och projekt ut i det gränslösa med hjälp av de energier hon tagit i sin tjänst. Men detta har, som vi ser, inte fört till välstånd, lycka och hälsa, utan till olyckor och oro. Människans lycka har måst offras som alltid under krig. För att civilisationen skulle bli jordens herre har människan måst bli slav under sitt eget system. Somliga slavar vet det. Andra inte. Men någon skillnad i uppförandet hos dem som vet, har man svårt att uppleta. De vet och resignerar. De vet och går ut i krig för ett system de är missnöjda med. (Elin Wägner, 1941, Väckarklocka, s 13-14)

Monday 6 January 2014

Krig och Fred

Man kunde också likna den vid en fabrik som gör sprängämnen eller silkesstrumpor, läkemedel eller giftgaser, allt efter behov. Eller vid ett flygplan som transporterar bomber eller sårade vilka träffats av dem. Att det går att ställa om vårt samhällsmaskineri och engagera varenda kugge i krigets tjänst, beror på att vår civilisation även under fredliga perioder är inställd på att bryta upp sammanhang, krossa motstånd, omgestalta, erövra. Den måste ha varit tänkt som ett medel till människornas frihet och lycka. Men människornas frihet och lycka har kommit att betyda herraväldet över jorden. Detta erövrarmål, som allt mer kommit att bestämma utvecklingens hållning, har inte tålt att några gränser bestod för människan.
Därför har civilisationen även under fredstid varit på krigsfot.
Väckarklocka, Elin Wägner