Fåglar, bon och kvinnor

Vad gjorde man då det gick upp för vederbörande att den rationella skogsvården skapade ett bostadsproblem för fåglarna som dessa endast kunde lösa genom att utebli från skogarna? Jo, skriver Rudolf von Koschütski i det digra verket Rationelle Landwirtschaft, "vi slog ihop hela städer och byar åt våra näktergalar och mesar, hackspettar, rödhakesångare, svalor och starar utan att fråga mycket efter följderna för dessa djur, ja utan att fråga efter följderna för oss själva, vilka också blivit de allra sämsta."
Man begriper nu att vad fåglarna ska ha, det är inte konstgjorda bon utan möjligheter att bygga bon, och till dessa möjligheter måste människan försiktigt hjälpa dem, om inte de vill att de fågeltomma skogarna ska kalätas av så kallade skadedjur. Författaren hänvisar till baron von Verlepsch som ägnat hela sitt liv åt fågelfrågan. Denne klämmer ytterligare till med den hotfulla satsen att fågelmatning är inte fågelskydd utan fågelmord. Den som börjar mata fåglar måste komma ihåg att försummas denna vana en enda kall dag eller får snön ligga kvar över fågelbordet bara några timmar, då är de små inackorderingarna dödsvigda, emedan de blivit vanda av med att klara sig själva.
Det jag hoppas männen skall upptäcka är, att vad som här gäller fåglarna både i fråga om bostäder, matning och oumbärlighet, det gäller också kvinnorna.

Elin Wägner, Väckarklocka