Sunday 5 February 2017

Självkritik på Norbergska

"Problemet med vår värld är att nationalisterna är så säkra på sin sak och globalisterna är så fulla av tvivel."

Så affirmerar Norberg i sin krönika hos godmorgon världen. För att sedan fortsätta en fem minuter lång krönika där han märkligt nog knappast visar förmåga till tvivel.

Tvivel är en viktig förmåga. Den förmår oss att ta våra ståndpunkter och belysa de från andra sidor. Att ta oss det extra besväret att försöka tänka ett varv till. Att ifrågasätta. Att förbättra och förstå var vi har rätt, och var vi inte har det.

Jag önskar att Norberg hade denna förmågan. Jag skulle nämligen gärna läsa vad de goda argumenten för globalisering är från någon som jag kan lita på förmår självkritik och som går bortom att affirmera utan att förklara varför man tänker att det är som det är.

"Och trots detta fick Trump nästan 3 miljoner färre röster än Hillary Clinton, och de väljare som angav ekonomin som den viktigaste frågan röstade på henne. Det hade räckt att 52 000 väljare i tre swing states hade ändrat sin röst från Trump till Clinton för att vi i dag i stället skulle ha debatterat varför protektionismen är så impopulär."

Norberg förklarar varför en globaliseringskritisk debatt har blossat upp. Vad han verkar missa är att nationalismens fula nuna knappast är något unikt för USA i dessa tider. Brexit har röstats igenom. Det ser ut att gå bra för Nationella fronten i Frankrike. Med bara en uns tvivel Norberg. Bara fem sekunders eftertanke, så hade du insett att USA inte är ett isolerat fall. Eller det första fallet.

Norberg gör det gällande att globaliseringen inte alls är någon elits projekt, utan snarare något som kommer från befolkningen som helhet.

Tänker man efter så inser man dock att när arbetskraften blir internationaliserad så flyttar sig maktbalansen från de arbetande som tidigare kunde demonstrera och kräva mer rättigheter till arbetsgivarna som, ifall det inte passar, helt enkelt kan ta sin fabrik och flytta den någon annanstans, där de anställda inte kan kosta på sig samma lyx att kräva skyddsutrustning eller skäliga arbetstider. Norberg får gärna affirmera att det inte är något elits projekt att arbetsmarknaden skulle globaliseras. Men. Med en gnutta tvivel. Bara en gnutta, inser man ganska lätt vem som är den stora vinnaren. Eller tja. Vinnare och vinnare. När vågen tippar över blir vi sannolikt alla förlorare. Är det en slump att klyftorna är tillbaka på samma rekordnivå som de var på 20-talet innan den stora depressionen? Och att de än så länge inte ser ut att ge vika?

Jag kan bara uppfordra. Norberg. Tvivel är jobbigt. Att tänka är jobbigt. Men om man önskar att förstå världen, speciell i en tid då sanning verkar ha nedgraderats till en andra klassens egenskap. Då är tvivel faktiskt inte så himla dumt.