Sunday 11 December 2016

Recycling

- What makes you think so? I asked the journalist sitting next to me. It was approaching Christmas, and we were working for sibling companies. He as a financial journalist, me as a software developer. As is not all too uncommon when it comes to me I had led the conversation onto environmental politics. He had just explained to me that he believed that if only the poorer countries would become as rich as the rich, our environmental problems would solve themselves.

- I mean, all statistics point towards richer countries actually polluting more than poorer ones. I offered, as no answer came.

- Well, I'm not sure. But I don't believe that recycling makes a difference he finally answered.

I was baffled. His strong belief had no ground. What further was, he didn't believe in the few concrete things that he as a private person could do. What made this person believe that we westerners would somehow intrinsically leave a smaller imprint on the environment? I didn't find out then. I probably never will find out.

Wednesday 14 September 2016

Den politiska identiteten

Mikael Kurkiala skrev en gång om kategorier. Hur de för människor så enkelt kan komma att användas för att dela upp människor i vi och dem. Vissa kategorier är för oss mer bekanta. Som att han är svensk och han är norrman, eller han är muslim och han är ateist.

Vad Kurkiala skrev var dock att en kategori kunde skapas utifrån något som tidigare överhuvudtaget  inte var ett koncept. T.ex. så lär Hutsi- och Tutsierna inte haft någon inbördes konflikt i Rwanda innan belgarna kom och började behandla människor olika baserat just på denna grupptillhörighet. Ett annat exempel är Stanfordexperimentet där människor godtyckligt tilldelades rollerna fångvaktare respektive fångar. Det dröjde inte allt för länge innan de olika deltagarna i experimentet började identifiera med sin roll.

Detta är poängen jag vill ta med mig. Att det inte krävs allt för mycket innan människor börjar identifiera med en roll eller uppdelning som egentligen inte har något fäste i verkligheten.

Jag vill vidare hävda att människor är mer benägna att ta till sig dessa identiteterna i tider av rädsla och svårighet. Det är tider då man behöver något att hålla fast vid eftersom allt är tillsynelåtande osäkert.

Historiskt sett är nu inte en tid av svårighet. Att jämföra med när det kändes sannolikt att USA och Sovjet skulle börja ett kärnvapenkrig så är det globala hotet mindre. Jämfört med förr har den globala ekonomin aldrig varit större. Likväl är det en tid av rädsla.

Jag tror detta är viktigt att ha i åtanke när man försöker förstå det offentliga samtal vi ser idag.

Jag är knappast den första som har låtit mig förundrats av att folk kan säga att de förespråkar Donald Trump. Att där t.om. kan finnas människor som tänker honom som trovärdig trots den långa rad av totalt absurda uttalanden han kommit med, och trots att han gång på gång påvisats med full säkerhet som en bluff.

Dock ger det hela mening om man betänker en grupp människor som identifierar sig som motståndare till 'etablisemanget'. Ett etablissemang som har målats upp av media redan sedan en längre tid tillbaka. Och en grupp t.ex. Hillary Clinton tillhör.

Plötsligt blir varje detalj som är eller verkar graverande för Hillary Clinton även en bekräftelse på att man har rätt i sin roll som motståndare till etablissemanget. Märk att det bara behöver verka graverande, huruvida det faktiskt är det eller inte är ytterst sekundärt. Där finns även en annan grupp, en grupp som tilldelas anhängare av etablissemanget. Det är de som kritiserar Trump. Och desto starkare jag blir i min roll av min grupp, desto starkare blir jag övertygad om att denna andra grupp, den som visar på hur fel Trump har, har fel.

Det är subtilt, men som mekanism märker man här plötsligt hur den röst som är "rationell" och försvarar det som är rationellt blir en del av antietablissemangsrörelsen. Det är nämligen denna motsats som antietablissemangsrörelsen använder sig av som negativ spegel för att förstå sig själv.

Detta är ett gammalt taoistiskt maxim. Att varje form av motstånd är en naturlig av det det gör motstånd mot.

Det känns för mig oroväckande hur otroligt liten del fakta i sig själv verkar ha i själva historien. Samtidigt tror jag inte detta är något unikt för vår tid.

Vad ska man göra med denna kunskap då? Man kan förstå att detta är något allmänmänskligt. Detta är inte en fråga om "dumma" amerikaner. Snarare är det en enkel följd av människors tendens att identifiera med saker. Man kan förstå att vi t.ex. även i Sverige har den ständigt pågående debatten med SD, som gång på gång talar om en svenskhet som ingen kan påvisa. Det är inte fakta som det handlar om ifall man vill övertyga människor om att SDs politik inte är riktig. Det handlar istället om att försöka bryta människors identifiering med den grupp SD är. Det kan ibland vara viktigt att förstå att när man har en debatt så är det inte främst fakta man debatterar, utan snarare identiteter.


Wednesday 29 June 2016

Resonansfenomen

- Nej, det säger jag inte. (Det ringde för tredje gången. Ljuset slocknade.) För att få sista ordet viskade hon hastigt i hans öra:
- Ni är uppriktiga, men för att er världsåskådning inte skall rubbas, undviker ni att träffa människor, som tänker annorlunda. Ni samlar idéer genom att samtala med varandra och läsa böcker, som ni själva har skrivit. Om man jämförde med fysiken så skulle det kallas för ett resonansfenomen. Ni börjar med små övertygelser, men de sammanfaller och hetsar varandra med exempel...

Tuesday 31 May 2016

Hallå, KD, en fråga..

Med anledning av partiledardebatten som tog plats den 29/5-2016 så delade riksdagsledamot Tuve Skånberg (KD) en video på Facebook där man ser Ebba Busch Thor angripa Stefan Löfven angående att asylsökande som begår brott i Sverige inte utvisas som följd av detta. Till sin post skriver han följande text:
Igår 20-22 var det partiledardebatt i SVT.
Den mest angelägna debattskiftet stod  Ebba Busch Thor för när hon ställde statsministern mot väggen : " Vi har en värderingskris i Sverige. Den som söker sig till Sverige, för vår frihet, jämställdhet och alla människors lika värde skull, ska inte i olika bostadsområden behöva utsättas för förtryck och sexuella trakasserier. Begår man den typen av brott som asylsökande ska man avvisas. Att statsministern inte kan hantera detta visar på den värderingskris vi har i Sverige."
Kristdemokraterna har i över 50 år lyft den kristna värdegrunden som grund för samhällsbygget. Vi kan inte acceptera religiöst förtryck eller sexuella trakasserier från någon, inte heller från asylsökanden.
Som väl sammanfattar innehållet av den video som också kom med posten.

Posten har till dags dato fått fem kommentarer. De flesta normala, två förminskande för Stefan Löfven:
Vår Statsminister hinner väl inte ta in så mycket av detta, vi har ju alla olika brgåvning. Sedan har han ju många middagar att ta in världen över, men han beställer kanske en utredning som kan ge hans väljare ro. Vi har aldrig haft det så tryggt i Sverige!
Med svaret
grin emoticon Typ, så gör han nog.. Eller drar en lögn till! tongue emoticon
Själv tänkte jag att jag skulle göra ett inlägg i debatten. På lite upprört humör eftersom jag tycker personpåhopp står under vuxna människor skrev jag något i stil med:
Jag vill också åminna mig om att Jesus på korset sa till de två rövarna bredvid sig 'Himlen portar äro nu stängda för er.
Jag gick sedan vidare till att fråga kring hur detta skulle implementeras rent praktiskt eftersom det tar väldigt lång tid (efter vad jag har hört, jag har ingen statistik) innan fall kommer upp i domstol i Sverige. Och hur vill de att man skulle göra ifall den dömda har ett barn i Sverige. Ska barnet då också utvisas? Hursomhaver så var mitt angreppssätt inte rätt, för när jag på eftermiddagen kom tillbaka väldigt nyfiken på hur man från KD svarar på sådana frågor så upptäckte jag dagens antiklimax: min kommentar hade helt enkelt bara tagits bort.

Några tankar:

  • Schlaug har, bland annat apropå Kaplan skandalen som var för MP, påtalat att mer än någonsin är det viktigt att man tar sig tid att möta och argumentera med sina meningsmotståndare. Hur ska man någonsin kunna få någon förståelse ifall man bara simmar med likasinnade? Och hur ska meningsmotståndarna någonsin förstå att det finns ett annat sätt att tänka på? Jag känner mig besviken över att någon som sitter i riksdagen och därför sannolikt tjänar ganska goda pengar på att vara insatt i politik inte tar sig tid att bemöta kritik. Jag tillstår att min kritik inte var formulerad på bästa sätt, absolut. Men relativt "Typ, så gör han nog.. Eller drar en lögn till" skulle jag vilja kalla den åtminstone för saklig och långt från personpåhopp.
  • Det är ironiskt att KD, med sina rötter i kristendomen, klarar av att dels spela på rädslan för den andra i flyktingfrågan, dels lyckas vara NATO-förespråkare och i allmänhet för en så "starkman"-centrerad retorik, när Jesus i det rent politiska konsekvent följde vänd andra kinden till och "Om någon tar din skjorta, ge honom din mantel också".
  • Jag upplever det beklämmande när människor över 35 uttalar sig förminskande om andra människor utan att personligen ha träffat dem. *) 35 är en strategiskt vald ålder för det råkar vara äldre än vad jag är. **) Idealt sett bör man inte uttala sig förminskande om någon och om det råkar inträffa bör det främst vara i en diskussion med personen i fråga, inte bakom dennes rygg.
  • Ebbas uttalande känns ohyggligt förenklande. Jag blir direkt intresserad i följande:
    • Hur många människor skulle ha utvisats ifall man hade haft sådana här regler (detta tror jag inte man kan få ut från svensk statistik, men likväl).
    • Är man beredd på att en sådan regel med högsta sannolikhet skulle bryta mot de mänskliga rättigheterna. Är detta något problem?
    • Hur långt tid tar det innan en anmälan resulterar i rättegång.
    • Hur lång tid tar en genomsnittlig asylprocess.
    • Hur gör man om personen är ensam förälder med ett barn?
    • Hur gör man om personen har fått asyl. Ska hen utvisas då?
    • Hur gör man om personen har fått asyl, men anmälan gjordes mot hen innan asylärendet var avklarat?


Saturday 21 May 2016

Truth

Sanningen då

I spelfilmen Truth så följer man CBS 60-minutes producenten Mary Mapes under och i efterdyningarna av att hon gjort research till ett inslag om George Bushs militärtjänst.

Filmen baserar sig på en bok skriven av samma Mary Mapes. En källa kommer med dokument som pekar på att George Bushs militärtjänst mer eller mindre är en bluff. Hur Bushs överordnande blivit pressade att ge Bush bättre utvärderingar än vad de önskar ge, eller hur Bush bett om dispans från militärövningar för att delta i valkampanjer. Man kan läsa mer om förloppet här.

Angivligen tog det inte mer än minuter efter att CBS-inslaget sänts innan dokumentens äkthet började ifrågasättas. Detta är intressant då det innebär att någon som var insatt i hur dessa dokument var utformade kring 1972 alltså skulle ha kastat sig över sin dator så fort han sett inslaget och börjat ifrågasätta deras äkthet. Man få väl tänka att för att någon ska vara insatt i hur sådana dokument är skrivna så bör han varit minst 20 på den tiden, vilken innebär drygt 50 år 2004 då inslaget sändes. Då var det alltså en 50+ som varit med i militären, väl insatt i bloggande och internetforum som utan att pausa direkt skrev en kritik kring dokumenten så fort han sett CBS-inslaget.. Det känns osannolikt.

Det intressanta med filmen är inte om Bush hade vaskat sin militärtjänst eller inte. Det intressanta är hur extremt snabbt och effektivt man lyckas spela mediainstrumentet för att dölja ursprungsfrågan (om Bush hoppat sin militärtjänst) och istället få media att fokusera på huruvida dokumenten var äkta eller inte. Hur man lyckades skruva upp bruset. Inslaget och dokumenten släpps givetvis vid en känslig tidpunkt, precis under valkampanjen mellan Bush och Kerry, och de politiska implikationerna var enorma.

Sanningen nu

Filmen ger riktigt nog en viss avsmak. Den visar hur enkelt det kan vara för människor med makt att dölja sanningen. Precis som magikern så gäller det bara att distrahera med ena handen och dölja med andra handen. Det är lite en sådan film där man tänker att detta är det förlegade förflutna, nu vet vi bättre. Men gör vi det?

Precis nyligen så har en kontrovers blossat upp kring ett valmöte för demokraterna i Nevada. I medierna har det matats ut att Bernieföljare blev våldsamma och började kasta stolar omkring sig. Varför? Det pratar man inte så mycket om. Istället pratar man mycket om hur Sanders kampanj nu börjat gå över styr och hur det, i likhet med Trumps kampanj börjar gå över styr.

Här har vi en diskussion på CNN om vad som hände:

En intressant sak är speciellt detta med de kastade stolarna. Detta har CNN rapporterat under flera dagar. Likväl, i denna tiden av smartphones etc., så finns där inga filmer som faktiskt visar några kastade stolar. Nu kan man dra parallellen mellan Truth och detta mötet. När man rapporterade mot Bush resulterade det i att de anställda fick sparken. Man kan nu fråga sig om de CNN-anställda också kommer få sparken om det visar sig att det de rapporterat inte stämmer (något som varken bevisades eller motbevisades i Truth fallet).

Här har vi en video av någon som var på mötet som försöker förklara vad som hände:

Och ytterligare en mer ingående genomgång:

Tuesday 10 May 2016

Norberg, Game of Thrones och Neoliberalism

När Johan Norberg har sin krönika i godmorgon världen så brukar taggarna på min rygg automatiskt fällas ut. Jag förväntar mig en krönika med halvsanningar och orättvisa insinuationer och ofta blir lyssnandet en liten personlig utmaning där jag ska hitta de logiska bristerna. Detta händer sällan med andra krönikörer. Till viss del kan detta bero på att mina åsikter och min världsbild ofta sammanfaller mer med dessa personers världsbild, inte så att jag alltid håller med men ändå. Kanske är det så att de andra talar i ett mindre kommenderande sätt. När Norberg pratar så låter han ofta som att han förmedlar en sanning, olikt de andra som mer slänger ut en rad personliga anekdoter och lämnar det mer öppet för lyssnaren att själv dra sina slutsatser.

Den senaste krönikan var mindre kontroversiell för mig än vad jag brukar uppleva hans krönikor. Den använder sig av Game of Thrones och drar en parallell till hur makt i böckerna manifesterar sig ur ekonomin och att detta liknar precis så det är verkliga livet. Kärnan kan kanske bäst sammanfattas med följande bit hämtat ur krönikan:
En övertro på vad makten kan åstadkomma är ofta vägen till undergång i Game of Thrones. Och intressant nog är det farligaste inte att bryta mot gudarnas eller kungarnas lagar – utan ekonomins lagar.
Plockar man bort de språkliga figurerna och de små anekdoterna tagna ur boken så är faktiskt ovanstående citat det enda konkreta som sägs under den fem minuter långa krönikan. Det som sägs här är inte kontroversiellt och hade det varit någon annan skribent hade jag nog bara hållit med..

När man känner Norbergs historia dock så går det att läsa in en del antydningar i det som skrivs ovan. Norberg har t.ex. skrivit en hel bok om hur finanskrisen 2008 inte främst var bankernas fel utan.. statens så klart. Det är en försvarsbok mot de många 'laissez faire'-skeptiker som menade att det nu behövdes regleringar. Ironiskt nog läggs bland annat skulden på Alan Greenspan för den låga styrräntan han hade, Greenspan som för övrigt samrörde med Ayn Rand som ses som en av grundarna bakom den neoliberala ideologin som Norberg konsekvent förespråkar och som han med sina påståenden ofta verkar menar är lösningen vad gäller allt.

På ett plan sammanfaller min bild av världen och den Norberg förmedlar (jag använder ordet förmedlar, ty av Norbergs texter att döma är han en intelligent och välartikulerad person, men vissa av de positioner han håller är så orimliga att man kan undra över om han endast håller de för att han får betalt för det). Liksom Norberg tror inte jag att man bör toppstyra ett samhälle. Jag tror det bästa samhället är ett där saker ordnas så att individer får möjlighet och frihet att uttrycka och följa de idéer de har. Alltså, detta med tyranner och auktoritära kungar är inget för mig heller.

Sedan tror jag att Norberg likställer välfärdssamhälle med de tyranniska kungarna. Och där går våra åsikter isär. Hur kan han göra det då? Jo, för då är det inte längre marknaden som styr allt, utan där finns en stat som går in och reglerar marknaden. Som sätter upp regler man måste förhålla sig till. Varför är detta dåligt då? Jo, neoliberaler menar oftast att ifall man bara släpper marknaden helt fri, så kommer den bli till ett perfekt självreglerande system, man hänvisar till liknelser likt Adam Smiths 'osynliga hand' som styr marknaden. Man bortser från hur Smith menade att systemet fungerar så länge människan skäms inför gud och sin granne, dvs att man i sina förehavanden bromsas in i vad man gör eftersom det kan få sociala konsekvenser för en. Idag finns det ingen spärr som hindrar ett amerikanskt gruvbolag att öppna en gruva i Norrland, suga ut mineralerna och sedan lämna kvar en skön liten giftkocktail som ligger där och puttrar i efterhand. Detta berör ingen av deras grannar, ty det händer så långt borta.

Friday 6 May 2016

Om frihet, miljön och demokrati

Betänk Amerika som land. Konstitutionellt sett utgår makten via valda representater från folket. Vem som helst kan, enligt konstitutionen, ställa upp till val. Både vad gäller presidentposten och vad gäller senaten/kongressen. I praktiken har det visat sig att endast kandidater från de två huvudpartierna har apparat nog bakom sig för att verkligen ha en chans att bli valda. Kandidaturprocessen inom dessa partiapparater torde därför vara en nationell och demokratisk angelägenhet; vilket de också är. Men i slutändan, även om både media och offentligheten involveras i valprocessen, så finns där en partiapparat och ledning med möjlighet att styra processen mot den föredragna kandidaten. Detta i kombination med att i vissa stater endast partianslutna får rösta, och att mängden människor som faktiskt involverar sig i primärvalen är få, leder till en kanditaturprocess som är enkel att styra och som inte tvunget har rotfäste hos folket.

Det är inget märkligt med att partierna bestämmer och har synpunkter på hur deras interna process går, inget annat skulle vara att förvänta sig eller framstå rimligt. Samtidigt så ligger i allmäna uppfattningen av vad som utgör en demokrati att ett land styrs av människor som har hamnat på sin post därför att deras uppfattning råkar samstämma med folkets och för att de besitter nog med karisma för att samla folket under sig. Åter är det intressant att kasta ögat tillbaka till USA och den primärvalskampanj som där nu pågår, då Trump precis står som enda kandidat kvar för republikanerna trots att det finns ett massivt motstånd mot honom. Cruz, som var den stora motkandidaten innan han alldeles nyligen lade ner sin kampanj, var också massivt ogillad bland folk. Hos andra partiet, demokraterna, så ligger allt an till att Hillary Clinton kommer bli vald som kandidat, och hon är i enlighet med Trump en person som också är massivt ogillad i många läger. Det val som föreligger ligger an till att bli ett val där folk kanske ännu mer röstar mot något än för.

Demokrati är ett väldigt luddigt begrepp, men som ideal ligger där någonstans an att folket inte bara har möjlighet att rösta A eller B på en agenda, utan också har möjlighet att vara med och lägga grunden för agendan. När ett land styrs av två så massiva partier så ligger naturligt makten att lägga fram agendan i stora delar hos ett fåtal inflytelserika i partiapparaterna. För visst är det möjligt att framlägga teorin att dessa partier endast hörsammar folkets vilja och framlägger de förslag som finns hos folket, men detta upplever jag som en både väldigt naiv och orealistisk tolkning av den verklighet vi lever i. Givetvis finns det en vinst och önskan i att styra ett lands dagsordning.

Så. Således lider, enligt min mening, den amerikanska demokratin. Jag är inte den första att påpeka detta. Många pekar på de väldigt låga väljartalen, både under primärvalen och det efterkommande presidentvalet. Det känns inte alltid att journalister alltid tar in detta faktum när USA går in i ett nytt land under demokratispridandets fana. För visst borde man kunna kräva att den som önskar sprida folkstyre till andra länder först borde behärska ett folkstyre hos sig själv. Och vidare borde den som önskar sprida folkstyre hos andra förmå infinna sig i att ett folkstyre innebär att folket bestämmer, inte endast så länge det sammanfaller med de Amerikanska ledarnas intresse.

Visst går det att argumentera, och det görs också ofta i Amerikat, att man gör något eftersom det är i det egna landets intresse snarare än männskligheten. Det är ett argument som är över förväntan fräckt, men något som inte verkar höja ögonbryn i USA. Men de av oss som inte är amerikaner, och de journalister bland oss vars varv är att förmedla omvärlden så folk förstår borde givetvis inte acceptera dessa svepargument och märkligheter i retoriken.

Många är vi som förfasas över världen vi ser och de grymheter som dagligen inträffar. Ledare med stora egon som inte förmår se gränserna på sina egna illusioner, men även de tillfällen där våra demokratier gör handlingar för vilka det överhuvudtaget inte finns något grundlag bland folket. Man utför militärövningar som sprider bly och gift i sin väg, man inför handelsbestämmelser som lägger företagsmakt över folkviljan eller man tar med små nätta steg beslut som genomför socialism för de rika när deras stora företagsspekulationer slår fel, men kapitalism för de fattigaste som tillåts slukas av arbetseffektiviseringarna och en ökad konkurrens om de jobb som alla kan göra. Någonstans måste man förstå och acceptera att delar av dessa förhållande strålar ut från ett accepterande av ett system där den nationella agendan trots fina ord om demokrati likväl ej utgår från folket.

Monday 2 May 2016

Rent vatten

"Det viktigaste är ändå att vi har rent vatten". Så sa mannen när vi satt där på vältan alla fem och drack en kopp kaffe. Vi hade haft tur med vädret och planterandet hade gått bra på morgonen, det var varken för varmt eller för kallt för att gå där ute i spåren som skogsmaskinen hade dragit. Men nu var det dags för kaffe och historien om en markägare en bit bort som nästan hade fått sin mark projekterad för mineralutvinning av ett amerikanskt bolag kom upp. "De blev nästan stenrika". Fast inte var det sten de skulle utvinna, utan en av de där ovanliga metallerna som används i modern halvledarelektronik. Sådana som oftast utvinns i Afrika. Tydligen gick det inte i lås. Markägarna fick nog vänta till en annan dag att bli stenrika på, men vem vet.. Kanske var de lika glada för det. För det viktigaste är som sagt ändå att vi har rent vatten.

Det känns ändå som om det var längesedan man hörde politikerna prata om just rent vatten. Visst, det blossade ju upp en sådan diskussion i USA. De som har följt valkampen där har säkert hört om Flint i Michigan. Man upptäckte ju att det var bly i vattenledningarna där, men det är ju en sådan kostsam affär att byta ut vattenledningar. Och kostsamma affärer, speciellt de som går till folk flest, blir man ju inte stenrik av. Så man gjorde ju inget. Tusentals barn blyförgiftades, en politiska skandal tog form. Inte har vi haft blyförgiftning här i Sverige inte, inte nu i det allra sista åtminstone. Vetenskapsmännen har dock pratat om att vi får hoppas på bra med regn nu under vår och sommaren, annars kommer det bli tufft med vattnet till sensommaren. Detta gäller dock främst sydöstra Sverige, i övriga delar ser man högre grundvattennivåer än vanligt. Enligt en rapport SGU gjort tillsammans med SMHI är detta en väntad trend man förvänta sig framöver där klimatförändringar ökar nederbörd norröver men minskar nederbörd i sydost. Just det där är lurigt. Det där med klimat och att det ska vara en balans. Vetenskapsmännen säger ju att den hastigheten vi ser klodioxidhalten öka i dag är högre än under dinosauriernas utdöende. 10 gånger snabbare faktiskt. Men inte hör vi politikerna prata som hemskt mycket om det heller.

Sunday 27 March 2016

Lägstalöner, en snabb sammanfattning

Vad?

En debatt har åter uppstått kring lägstalöner i Sverige. Denna gången är det liberalerna (f.d. folkpartiet) som menar att ifall inte fackföreningarna själva ordnar det så vill man lagstifta fram en ny anställningsform kallad startjobb (i centerns regi kallas det ingångsjobb). Denna anställningsformen skulle ha 75% av de nuvarande kollektivavtalsenliga ingångslönerna och det skulle vara spärrat för fackföreningar att göra avtal om tex extra sjukförsäkringsskydd för människor anställda under denna formen. I debatten har jobben kritiserats för att vara ett instiftande av ett b-lag i samhället. För att stävja detta önskar liberalerna tidsbegränsa anställningen till tre år, de önskar också införa en spärr att företag som sparkar folk inte får återanställa tjänsterna med ingångsjobb.

Tidigare?

Förslaget spelas kanske upp som något nytt, men idén om sänkta ingångslöner föreslogs redan 2009 av Per Skedinger, samt 2012 av Annie Lööf.
2012, när Lööf lanserade samma idé som ett medel för att motverka ungdomsarbetslösheten fick hon naturligt nog en del kritik kring hur hon kunde tycka det vore naturligt att lönerna för ungdomar borde börja lägre när hon själv, per definition i dessa samtal knappt mer än en ungdom, tjänade runt 150 000 kr i månaden.
De sänkta ingångslönerna fick hon inte igenom den gången, däremot drog man igenom sänkta arbetgivaravgifter för ungdomar upp till 25 års ålder. Detta sänkte priset för att anställa yngre människor, något som gav kritik för en potentiell undanträngningseffekt (när en grupp arbetslösas position förstärks innebär det givetvis att de andras försvagas). I efterhand kunde man konstatera en ökning av jobb för målgruppen på 2%. Sänkning för andra grupper vet jag inte, men man räknade ut en prislapp på dryga miljonen för varje sådant här jobb som skapades. (eftersom alla yngre anställda innebar mindre skatt för staten). Denna gången avser ju inte staten betala något (utöver en viss subvention av arbetsgivaravgiften), utan den "kostnad" som nu uppstår är minskad lön för invandrare och unga som annars skulle haft en högre lön. Det känns högst troligt att även i detta fallet kommer en prislapp tillkomma på de nya jobben, denna gången inte betalad av oss alla utan av arbetarklassen.

Semantik

Förslaget handlar inte direkt om att sänka svenska minimilöner - det finns inga svenska minimilöner. Förslaget handlar istället om att införa en anställningsform där man i tillägg förbjuder facket om att förhandla om anställningen. Inget tvingar företag att gå med på kollektivavtal, det är dock oftast en god ide då det säkrar företaget från att facket går ut i strejk. Detta förslaget gör således att företagen kan fortsätta ha sina kollektivavtal och sin strejkförsäkring, utan att behöva förhandla om de sämst ställdas villkor.

Varför?

Hur detta skapar jobb. Teorin för hur jobb skapas är lika enkel som den verkar, förespråkare till reformen menar att det finns en mängd arbeten idag som arbetsgivare vill få gjorda, men inte till det pris en lägstalön idag skulle kräva. Får de möjlighet att anställa någon till en billigare penning så skulle de göra det. Liberalerna har i sitt förslag inte angivit någon specifik bransch där man menar att denna typen av jobb kommer uppstå, men Annie Lööf anno 2016 pratar om att byggbranch, service, handel, restaurang och städning är ställen där jobben kan bli aktuella.

Önskade effekter av reformen är:
  • bättre integration
  • lägre ungdomsarbetslöshet
  • lägre arbetslöshet
När man tänker på lägstalöner, så tänker man ofta på lågkvalificerade jobb, där anställda från arbetsgivarens perspektiv kan ses som lättutbytbara. man ska dock betänka att i många branscher är det inte huvudsakligen priset som avgör efterfrågan. Hurdå? De städföretag som inriktar sig på företagskunder tex. Där styrs efterfrågan på städning främst av mängden kontor. Sedan blir priset snarare en fråga om relativ konkurrensfördel jämtemot andra aktörer i marknaden. Kollar man i byggbranschen så finns det ett aktivt intresse från bolagen sida att upprätthålla en högre prisbild på tex bostäder genom att inte bygga för mycket.

Där finns andra marknader där priset har mer styrning på efterfrågan, som tex städning hos privatpersoner. Märk dock här att det i teorin inte finns något hinder för en person att:

  • Skaffa en f-skattesedel och personligen göra ett städjobb för en lägre lön än den kollektivavtalsbundna ingångslönen tillsäger.
  • Starta ett företag som inte är kollektivavtalsbundet.
  • Starta en firma som hyr ut städutrustning och på så vis banar väg för personer med en f-skattesedel.

Spärren

För att hindra att folk som redan är anställda ska få en lägre lön så vill man införa en spärr för företag så att man inte kan sparka folk för att sedan anställa nya under den nya anställningsformen. Detta spärrar ju givetvis inte att nya bolag uppkommer som genom denna anställningsformen konkurrerar ut de befintliga företagen. Utan att veta allt för mycket om företagsekonomi så skulle jag misstänka att det också blir möjligt att skapa dotterbolag som anställer folk i den nya formen och sedan hyra in denna personalen i moderbolaget, för att på så sätt kunna komma runt att man inte får släppa anställda för att sedan anställa om dem.

Kuriosa

  • Förslaget om ingångsjobb kritiseras från höger eftersom "det ger politiker makt över lönesättningen", vilket man menar skulle kunna innebära att politikerna skapar en inflation i minimilönerna i Sverige för att vinna val. Förslaget som det är utformat av liberalerna skulle dock inte innebära detta, eftersom man här egentligen bara undergräver fackets makt över de minst priviligierades villkor. Man sätter ingen faktiskt tvingande minimilön.
  • Det är inte självklart att sänkta minimilöner skapar fler jobb. Fyra av sex studier menar att det skulle göra det. Två av sex menar att det inte skulle göra det.
  • Förslaget är inte angivet i basbelopp, utan som en fast lön, 16.000. Detta innebär att om förslaget går igenom i denna formen så kommer inte minimilönen följa inflationen, utan högst sannolikt med tid bli mindre än 75% av de befintliga kollektivavtalsförhandlade ingångslönerna.
  • Liberalerna avser också subventionera anställningsformen. Alltså, inte nog med att företaget ska betala en lägre lön, man får också avdrag på arbetsgivaravgiften, utöver att den blir lägre pga den lägre lönen.
  • Facket är givetvis kritiska till förslaget eftersom det minskar deras inflytande. Bland förespråkare till förslaget hörs främst politiker och arbetsgivare. Arbetarklassröster som slåss för detta är förslaget är frånvarande (åtminstone har inte jag hört dem). Eftersom detta är ett förslag för att "gynna de svaga" känns det märkligt att det främst trummas fram av "de starka".
  • Där finns redan ett system i kraft av nuvarande regeringen som subventionerar anställning av invandrare. Enligt en uträkning på en TCO-blog gör detta nuvarande system det billigare att anställa invandrare än vad det skulle bli via ingångsjobbssystemet. Dock får invandraren här ut likvärdig lön för arbetet som hans kollegor. Detta nuvarande system nämns oftast inte i debatten, vilket är märkligt eftersom det känns högst relevant i frågan.

Thursday 17 March 2016

När det som var lustigt blir äckligt

Jag får erkänna att jag mer än en gång har skrattat åt klipp från det Amerikanska valet - framförallt åt Trump. Där har funnits saker som har sagts som har varit så korkade och osammanhängande att deras komiska effekt blivit bättre än vad jag tror de flesta komiker skulle kunna åstadkomma. Där har också funnits videor där folks minspel gör det så otroligt uppenbart att de bara spelar en roll framför kameran att jag har funnit det svårt att göra annat än att skratta. Men som ofta när man skrattat länge och gott åt något - där kommer en tillnyktring. Det är inte roligt längre.

Först läser jag ett öppet brev till Trump publicerat under Humans of New York. Tonen i brevet är nyktert och min illusion av att allt detta händer i en parallell dimension på en annan planet försvinner. Det får mig att inse att detta är inte längre ett skämt. Sedan läser jag vad någon svarat på angående hur det är att gå på ett Trump-möte och en lätt illamåendekänsla väcks hos mig.

Det hela påminner mig om en diskussion som trots all sin vardaglighet likväl fastnade hos mig en gång för tio år sedan när jag var i Japan. Den gången pratade jag med en Indier och vi var inne på sådana ämnen som USAs invasion av Irak, kärnvapen och inrikesförhållanden i Indien. Mannen jag pratade med, vars namn jag tyvärr glömt bort, hade en väldigt glättig ton och en närmast fatalistisk hållning som kan sammanfattas som ett "maktmänniskorna i USA får alltid vad de vill, det spelar ingen roll vad som är rätt eller inte" efterföljt av ett skratt som om det vore något lustigt. Det obehaget jag kände då över någons inställning av godtycklighet till tingens varande liknar den som plötsligt väckts i mig över det sjuka spektaklet som pågår i USA.

Tuesday 16 February 2016

Norberg snackar Orwellska

För ett tag sedan läste jag en text av Johan Norberg. Det var en sådan där text där jag efteråt stannade upp och undrade, skrev han verkligen vad jag tror han skrev!? Jag ska inte förneka att Norberg är en skicklig debattör, eller att han är karismatisk och talangfull med språket. Denna gången kändes det dock som om han verkligen lyckats med en Orwellsk "Krig är Fred". I Norbergs fall var det att ha samma regler för alla är detsamma apartheid. Eller tja. Han skrev ju inte det rakt ut. Men någonstans mellan raderna av hans text låg det och puttrade. Någonstans mellan raderna låg också en dov känsla av att vi lever i ett Sverige på randen till att bryta ut i apartheid. Ett Sverige där fackföreningar av rasistiska grunder önskar att lägstalönerna i Sverige för de olika branscherna ska vara de samma för folk av utländsk börd som de är för svenskar.

Han börjar sin text med en rad olika retoriska figurer. Det är figurer där man undrar ifall de har sin grund också i vad som hänt eller om de helt enkelt är ett målande språk som förmår att oskadliggöra och förminska en meningsmotståndare samtidigt som man samlar läsaren under ens egna förnuftets fana. Ledaren börjar med att LO "dundrar". De "domderar" och "letar upp spyor ur den stora svordomsboken". Efter att ha målat ut LO som emotionellt instabila så kommer äntligen förnuftet till räddning. Norberg berättar hur världen ligger till. Han förklarar att en svart ekonom, Walter Williams, dokumenterat att apartheids grund finns, motsatt till vad man skulle kunna tro, inte i olik lagstiftning för vita och svarta, utan i rasistiska fackföreningar som önskade ha samma lagstiftning för vita och svarta och på så sätt kunna hålla svarta borta från arbetsmarknaden. Alltså, ett system med olika regler för vita och svarta hade sin grund i lika regler för vita och svarta. Norberg lyckas sätta likhetstecknet. Krig är fred, lika regler är olika regler. Likaså kan man, beroende på hur långt man tolkar Norbergs parallell, också låtas förstå att anledningen till att fackföreningarna vill ha lika regler är inte för att de inte tycker att man inte ska sänka lägstalönerna. Istället kan man låtas förstå att det är för att de kort och gott är rasistiska.

Jag har ingen anledning och betvivla att en ekonom vid namn Walter Williams funnits. Inte heller att han dokumenterat och konkluderat att den Sydafrikanska arbetsmarknaden hjälpt till att späda på rasolikheterna i landet. Jag finner det dock osannolikt att han är ofärgad av ideologi. Eller att han talar för en enad forskarkår. Från Norbergs ledare får man lätt intrycket att arbetsmarknaden är förklaringen till apartheid. En snabb titt på engelska wikipedias artikel om apartheid nämner inte ordet Walter Williams, något som kan ta sig märkligt när denna ekonom besitter förklaringen på hela systemet. Istället pratar den om långa rötter av rasdiskriminering, från så länge Sydafrika varit en koloni. Kan det tänkas, gud förbjude, att verkligheten är mer komplicerad än Norberg antyder?

En snabb titt på Walter Williams visar att visst är han ekonom, och visst är han svart precis som Norberg säger. Dock, som man kan missledas att tro, är han inte Sydafrikan utan Amerikan. Född 1936 så innebär det att han var tolv år när apartheid instiftades i Sydafrika. Ingenstans står det om att han bott i Sydafrika. Däremot nämner man att
As an economist, Williams is a proponent of free market economics and opposes socialist systems of government intervention. Williams believes laissez-faire capitalism is the most moral, most productive system humans have ever devised.
Man kan ju, t.ex. om man är Johan Norberg, ställa upp hypotesen att lika regler i svenska arbetsmarknaden, oberoende av etnicitet, är ett nytt påfund och att vi pga dessa regler står inför ett ankommande apartheidsystem. Man kan ju, t.ex. om man är Johan Norberg, ställa upp hypotesen att eftersom vi har samma regler för alla som kommer vi snart få olika regler för alla och att enda sättet att rädda oss från olika regler baserat på etnicitet är genom att införa det..

Eller så kan man helt enkelt avfärda det som skitsnack från någon som är mer begåvad med ord än ärlig med sina idéer.


Thursday 28 January 2016

Primärvalen i USA

Vem kommer vinna demokraternas primärval i USA? För den icke-insatte känns det kanske naturligt att det är Hillary Clinton, nu måste det väl trots allt vara hennes tur? Den som följt diskussionen på sistone har hört namnet Bernie Sanders bubbla upp på sistone som en verklig utmaning. I många opinionsmätningar ligger Hillary fortfarande bättre till. Bernie kallar ju sig socialist också, kan någon som gör det verkligen vinna i USA?

Tittar man de debatterna som är kan man dock se att Bernie har en icke så liten chans. Nu senaste hade man "Town Hall Meeting" med kandidaterna i Iowa. Härunder följer en video för både Hillary och Bernie:



När jag ser utfrågningen upplever jag Bernie som långt mer genuin än Hillary. Kollar man på mängden folk som sett klippen så är den drygt 100 000 som sett Bernie, medan det är knappt 35 000 som sett Hillary. Bernies klipp har 2539 likes mot 147 dislikes medan Hillary har 154 likes mot 459 dislikes.

Ser man till svarsteknik så störde jag mig först på Bernies sätt att koka ner alla problem till ojämlikhet i USA. Med detta sagt så svarade han oftast konkret på frågorna och han hade en förmåga att knyta de till policies han avser iscensätta. I Hillarys utfrågning så kändes det som om ingen fråga riktigt nådde policy nivå. Istället kändes det som om hon oftast kokade ner saker till att hon är en bra person, därför kommer hon lösa problemen. Hennes framtoning kändes ganska teflonpolitisk och ganska tillrättalagd. 

Sunday 3 January 2016

Krigsjournalism i den tjugonde århundradet

Det är i sitt slag en ny Dahl, en lika konstruerad, lingvistisk mani att uppteckna muntligt nonsens. Detta är en typ. Det finns också en annan, Ett abrupt språk, "skisser och småscener", skepticism, misantropi. Till exempel följande sentenser hos en av dem (jag har själv läst det): "En grå dag, som i går. Från morgonen regn, sörja. Jag ser ut genom fönstret på vägen. Där släpar sig fångarna fram i en ändlös rad. Transport av sårade. En kanon ger eld. Ger eld på nytt, i dag som i går, i morgon som i dag, så fortgår det var dag, var timmer ..." Tänk bara, hur genomträngande, hur skarpsinnigt. Fast varför retar han sig på kanonen? Vilken besynnerlig pretention att kräva omväxling av en kanon! Varför förvånar han sig inte över sig själv i stället för över kanonen, han som dag efter dag öppnar eld med sina uppräkningar, sina kommatecken och fraser, varför avbryter han inte beskjutningen med sin tidningsmässiga människokärlek som är jäktig som en loppas hopp. Att han inte begriper att det är han och inte kanonen som måste förnya sig och inte upprepa sig, och att man ur anteckningsblockets stora mängd av anhopade meningslösheter aldrig kan erhålla en mening, att fakta är intet, så länge människan inte tillfört dem något av sitt eget, någon del av en fritt utväljande mänsklig genius, något slags saga.
Doktor Zjivago, Boris Pasternak