Friday 31 January 2014

Pyttsan

Kanske sitter pojken med sin ryckande kind i en studiecirkel och lär sig att de tekniska uppfinningarna som sprängt familjens sammanhållning, förvandlat hela jorden till en enhet. Men jorden blir inte en enhet bara därför att man kan skicka varor, bomber och propaganda över land och hav. Inte heller därför att varje punkt på jorden när som helst kan bli en strategisk punkt för de militära kartförändrarna eller en råvarugruva för civil- eller krigsindustrien. Om inte satsen att varje produkt skall framställas billigast, hade fått överhanden i vårt ekonomiska tänkande, så hade den där mamman åtminstone haft jumpergarn att locka dottern med, då hon ville ha henne hemma, i stället för att ullen nu befinner sig i Australien. För resten var denna sats aldrig riktigt annat än från storproduktionens synpunkt, den tog aldrig i beräkning de många små enheterna och deras möjligheter och behov. Zeit lassen! Pyttsan, tekniken, den sprang i väg med oss förbi den punkt där den riktiga avvägningen fanns mellan absolut självförsörjning och det nervösa slösaktiga skickandet, bytandet och beroendet.
Elin Wägner, Väckarklocka

Tuesday 28 January 2014

Hög standard

Tron på mänsklighetens och på vetenskapens framtid smälte ihop till ett. En dag läser man i tidningen att genom kromosomfördubbling eller hormonduscher ska växtligheten kunna bli enorm. En annan dag att lovande undersökningar pågå att medels fotoelektriska celler överföra solenergien till elektrisk ström. En enda strålande solskensdag ska då förse ett hushåll med den elektriska kraft det kan behöva under ett helt år, man räknar med hushåll i alla fall märkvärdigt nog. Textila råämnen ska framställas av kol, luft och vatten i förening, även av olja och av glas. Egentligen kommer det inte att behövas kläder annat än av etiska och estetiska skäl, ty värme skall alstras direkt i människokroppen medels infraröda strålar.
Vem har sagt allt detta? Jo det är den populära pressen. Varför? Den måste uppmuntra publiken och förströ den, så att den inte börjar fundera på hur det kan komma sig att så mycken energi, flit, genialitet och god vilja resulterat i det elände vari vi nu befinner oss.
- Elin Vägner, Väckarklocka

Sunday 19 January 2014

Nina Björk, religion och konsumtion

Jag brukar alltid hålla med om Nina Björks krönikor och om det är något som gör mig glad en söndagsmorgon när jag rutinmässigt lyssnar på första timmen av godmorgon världen, så är det när jag får höra att Nina Björk är krönikör. Hon har en förmåga att gräva ner i semantiken i ord och rotera de fram och tillbaka för att visa fram djupare meningar som man själv inte sett. När jag hörde henne nu i morse så var det nog första gången jag tyckte hon förenklade verkligheten på ett enligt mig icke adekvat sätt.

Det är inte så att jag inte håller med om mycket av det hon pratade om i programmet, där hon analyserar paralleller mellan den gudstron som fanns förr och mellan den materialismen som regerar i dagens samhälle. Hon pekar på att många rutinmässigt drar denna parallellen, att hon kanske även själv gjort detta, men att parallellen haltar. Ni har säkert alla hört liknelsen, materialism som religion. Det som var en gudstro tidigare var främst en idé medan materialismen även är en praktisk realitet. Visst, menar Nina, så innehöll gudstro ritualer och en praktik. Men detta var en praktik som främst berörde perifera delar av ekonomin; som sjungande på en Söndag eller liknande, till skillnad från dagens materialism som är stötestenen i samhället. Plockar man bort den så rasar samhället ihop. Nina pekar på att idén materialism börjar falla ur modet, men hon ställer sig frågan vad detta kommer innebära för praktiken. Kommer samhället klara av den transformering som skulle behövas?

Krönikans poäng var att problematiken kring kapitalismens miljöförstörelse inte endast kan lösas genom att idémässigt riva ner dagens paradoxala paradigm, det kommer också behövas en ny praktisk lösning för att lösa det ekonomiska tomrum som en rimlig lösning nödvändigtvis skulle skapat. Men det är i avstampet jag skulle vilja kritisera krönikan. Jag håller med Nina om att samhällets tidigare kristendom i praktisk mening främst var en tro man bekände sig till. Alltså främst något idémässigt, som även om den skapade ett moraliskt kontrakt i samhället och skapade ett praktiskt mötesrum vari samhällelig kontroll kunde praktiseras så var det hela hos de flesta individerna sannolikt främst ett gäng med trosatser man erkände sig till.
När man använder ordet religion så bör man veta att ordet enligt många akademiker är sprunget ur "att återknyta". Religion sett ur detta perspektivet är ett sätt för individen att relatera till verkligheten. Sann kristendom skulle således vara när de trosatser som prästerna uttalar skapar ett verktyg för den kristna att återknyta till världen på. Sett ur detta perspektivet är ekonomismen och materialismen i allra högsta grad en religion, eftersom den skapar en mall för individen kring hur han ska relatera till andra människor och till världen i stort. Genom arbetet, att tjäna pengar och genom att konsumera. Samhället i stort anammar faktiskt mer och mer ekonomin som religion, något man kan märka inte minst när olika "rekryterare" stoppar dig på gatan. Förr i tiden kanske människor du inte kände fortfarande kunde be dig hjälpa till genom att du som människa utförde ett arbete, som att du stod i ett soppkök eller liknande. Idag kommer folk främst be dig att bidra genom att betala pengar. Jag menar att liknelsen mellan materialism och religion är en giltig liknelse, men inte för att ordet religion betyder "villfarelse" (som många debattörer verkar använda det som), eller för att ordet religion är ett negativt ord och materialism också är negativt utan kanske främst för att genom att erkänna materialism som religion kan man synliggöra för människor att alla har ett sätt att relatera till världen, alla har vi en religion, och materialismen är endast ett val bland många.


Wednesday 8 January 2014

Om Gud

Det tar 16 flygtimmar nu att överfara Stilla Oceanen, men människornas reaktioner går långsamt. Upplysningstidens lära att vetenskapen omöjliggjorde tron på en Gud hade knappt hunnit tära sig ner i de breda lagren, då vetenskapen för sin del förklarade att den inte längre såg något direkt hinder mot att vi tänkte oss en Gud. Eddington anger årtalet 1927 som det då en bildad människa fick tillåtelse att tro på Gud. Mycket få har ännu begagnat sig av tillåtelsen. Även sen de teoretiska hindren att tro på Gud är undanröjda, är kontakten fortfarande avbruten, och människorna dyrkar helst dem som företräder oppositionen mot eller ersättningen för Gud. Därigenom blir det lättare för staten att driva genom sitt anspråk att vara högsta lag. Lockbetet på dess krok är ett interimssamvete, som vi får använda i stället för det som bildats hos människorna genom oändliga tiders erfarenhet om följderna av att lyda eller trotsa Gud. (Elin Wägner, 1941, Väckarklocka, s 16)

Tuesday 7 January 2014

Om mekanik

[Civilisationen] har gett den mekaniska människan möjlighet att driva sina idéer och projekt ut i det gränslösa med hjälp av de energier hon tagit i sin tjänst. Men detta har, som vi ser, inte fört till välstånd, lycka och hälsa, utan till olyckor och oro. Människans lycka har måst offras som alltid under krig. För att civilisationen skulle bli jordens herre har människan måst bli slav under sitt eget system. Somliga slavar vet det. Andra inte. Men någon skillnad i uppförandet hos dem som vet, har man svårt att uppleta. De vet och resignerar. De vet och går ut i krig för ett system de är missnöjda med. (Elin Wägner, 1941, Väckarklocka, s 13-14)

Monday 6 January 2014

Krig och Fred

Man kunde också likna den vid en fabrik som gör sprängämnen eller silkesstrumpor, läkemedel eller giftgaser, allt efter behov. Eller vid ett flygplan som transporterar bomber eller sårade vilka träffats av dem. Att det går att ställa om vårt samhällsmaskineri och engagera varenda kugge i krigets tjänst, beror på att vår civilisation även under fredliga perioder är inställd på att bryta upp sammanhang, krossa motstånd, omgestalta, erövra. Den måste ha varit tänkt som ett medel till människornas frihet och lycka. Men människornas frihet och lycka har kommit att betyda herraväldet över jorden. Detta erövrarmål, som allt mer kommit att bestämma utvecklingens hållning, har inte tålt att några gränser bestod för människan.
Därför har civilisationen även under fredstid varit på krigsfot.
Väckarklocka, Elin Wägner