Sunday 29 December 2013

Politik och Samvete

Som pojke bodde jag en tid på landet och jag minns tydligt en upplevelse från den tiden: när jag gick över fälten till skolan i den närbelägna byn såg jag vid horisonten en stor skorsten från en i all hast uppförd fabrik, [...] Varje gång jag såg detta kände jag intensivt att något var i grunden fel, för människan smutsade ner himlen.
...
Om en medeltidsmänniska plötsligt hade fått se något liknande vid horisonten - t ex när han var ute och jagade - skulle han förmodligen ha trott att det var ett Djävulens verk, han skulle ha fallit på knä och bett om räddning för sig och sina närmaste.
Vad har då egentligen den medeltida lantmannen och den lille pojken gemensamt? Något mycket väsentligt, tror jag. Båda har en långt djupare rötter i det som vissa filosofer kallar "den naturliga världen" eller "livets värld" än de flesta vuxna av i dag. De har ännu inte blivit främmande för den värld som är deras konkreta och personliga erfarenhet, den värld som har sin morgon och sin kväll, sitt "nere" (jorden) och sitt "uppe" (himlen), där solen varje dag går upp i öster, vandrar över himlavalvet och går ner i väster och där begreppen hemma och borta, gott och ont, skönhet och fulhet, nära och fjärran, plikt och rätt fortfarande har en mycket levande och bestämd innebörd. De är fortfarande förankrade i en värld som känner gränsen mellan det som är välbekant och som vi bör bry oss om och det som ligger bortom horisonten och som vi bara ödmjukt bör böja oss inför, eftersom det utgör ett mysterium
Politik och Samvete, Václav Havel