Sunday 18 August 2013

En purjolök i pyjamas

- I Kina går folk ibland ut i bara pyjamasen och sätter sig på en moped och åker någonstans. Från myndigheternas sida har man velat få stopp på det, men när man lever med en delad toalett mellan flera hushåll så finns inte längre spärren där på samma sätt.
Och varför skulle den det? Att ha pyjamas är ju ganska skönt. Och tanken på alla dessa gamla män som åker omkring på sina mopeder i sin pyjamas är ju så charmerande. Som mannen i parken i Okayama, han som antagligen var hemlös men ändå log mest av alla. Lycka är att få vara sig själv. Varför eftersträvar man egentligen så hårt västvärldens sekularisering? Är det verkligen ett mått på framgång att man lyckas lära sig en uppsättning regler och värderingar som gör en till en effektiv konsumtionsmaskin? Tänk ifall folk gick omkring i pyjamas här, varför inte? Eller vänta lite, vad är det för person som kommer där? Vilket märkligt blommigt mönster han har på sina kläder. Är det en pyjamas eller bara en väldigt speciell kombination av shorts och t-shirt? Lite små ser kläderna åtminstone ut. Magen putar ut mellan byx-linningen och t-shirten. I handen har han.. vad är det för något? En purjolök! Så härligt! Kanske kommer han från möllan precis och är nöjd över att ha köpt en billig purjolök. Men klockan tio på en söndagsmorgon. En regnig söndagsmorgon icke desto mindre. Vad härligt det är trots allt med människor som sticker ut lite.

Thursday 15 August 2013

Vattenresan

Vad blött det är här ute. Jag stänger dörren bakom mig på ren rutin, en invand rörelse jag inte reflekterar över. Regnet faller ner utanför loftgången på ett nästan aggressivt sätt. På innergården har stora vattenpölar bildats. T.om. på den lilla upphöjnaden där det finns ett trädäck verkar det ha samlat vatten. Jag vickar lite på mina tår. Mina tunna campersskor kommer inte hålla regnet borta länge. Kanske bara aningen längre än min syntetiska joggingskor. Camperskorna ser ju åtminstone respektabla ut, men jag vill ju inte att de ska förstöras. Hjärnan försöker tänka på handlingsalternativ. Jag kan ta ett paraply. Visst, men då måste jag gå hela vägen ner till jobbet. Det är regnigt och jäkligt där ute. Cykeln är nog ändå det bästa alternativet. Men jag har ju inga regnbyxor, inga stövlar. Jag får ta smällen helt enkelt. Det finns inget val. Jag går runt hörnet på loftgången och ser att cykeln står i en stor vattenpöl. Jag kliver klumpigt in med ena foten för att försöka minimera vattenskadorna på mina skor och i förlängningen mig själv. Jag bär ner cykeln för trapporna. Ljudet från det fallande regnet kommer slåendes mot mig när jag öppnar dörren från trapphuset till yttre världen. Donandes. Min resa börjar med en ofrånkomlig vattenpöl. Jag biter ihop.
Jag trampar.
Och trampar.
Trampar förbi en cyklist.
Och trampar.
Det går ju ganska bra. Floden ligger till höger och vänster om mig, så vacker den är. Nu är jag halvvägs, detta var inte så illa trots allt. Jag hör hur omvärldsljuden blir högre. Regnet tilltar. Nu är jag ju genomblöt, det spelar ingen roll längre på varken byxor eller fötter. Regnjackan klarar vattnet rätt bra, undrar var dess gräns går?
Jag kliver av cykeln. Varje steg jag tar så känner jag hur vattnet trycks ut ur strumporna för att sugas upp igen. Splash, splash, splash.

Monday 12 August 2013

Kaffe och jobb

På andra sidan den avskiljande väggen i fikaköket kunde man höra två personer prata på ett annat språk. Inte ett indo-europeiskt, det skulle jag nog känt igen. Något annat. Städvagnen stack ut lite. Jaha, det är städerskan, hon brukade ju komma på morgonen, först av alla. Nu är ju klockan över fem på kvällen. Kan de verkligen vara så taskiga att hon måste komma tillbaka på eftermiddagen också? Jag går runt till vasken för att tvätta mitt äpple som jag tog ur fruktkorgen. Där står två afrikanska tjejer och pratar med varandra. Sinsemellan delar de ett så där vackert leende som bara människor från Afrika verkar kunna ha. Undrar hur gamla de kan vara, 18 och 14 kanske?
- Hej, säger jag artigt
- Hej, svarar dem
Jag tar mitt äpple och går mot dörren, första dagen på det nya jobbet är avslutat. Trött men nöjd, det har ju varit riktigt kul idag.
- Ursäkta? säger en av städorskorna trevande.
- Ja?
- Fungerade kaffemaskinen i morse?
Det hade den ju inte gjort. Vi gick ju dit för att ta en liten paus men en konstig symbol med fyll på vattnet hade lyst. Vi löste det så som människor ur google-generationen kanske mest skulle gjort. Vi gick till en fungerande maskin.
- Nej, det gjorde den inte.
- Det gör den nu.
Hon log när hon sa det. Jag kunde inte hjälpa att le lite själv också.
- Jasså? Hur lagade ni den?
- Vi startade om den...
Jag antar att de skrattade gott när de berättade den historien för sina vänner. Om kaffe-maskinen på IT-företaget som stod utan att fungera en hel dag, för att teknikmänniskorna inte lyckades lista ut hur man skulle laga den. Själv skrattar jag åtminstone åt det.