Kaffe och jobb

På andra sidan den avskiljande väggen i fikaköket kunde man höra två personer prata på ett annat språk. Inte ett indo-europeiskt, det skulle jag nog känt igen. Något annat. Städvagnen stack ut lite. Jaha, det är städerskan, hon brukade ju komma på morgonen, först av alla. Nu är ju klockan över fem på kvällen. Kan de verkligen vara så taskiga att hon måste komma tillbaka på eftermiddagen också? Jag går runt till vasken för att tvätta mitt äpple som jag tog ur fruktkorgen. Där står två afrikanska tjejer och pratar med varandra. Sinsemellan delar de ett så där vackert leende som bara människor från Afrika verkar kunna ha. Undrar hur gamla de kan vara, 18 och 14 kanske?
- Hej, säger jag artigt
- Hej, svarar dem
Jag tar mitt äpple och går mot dörren, första dagen på det nya jobbet är avslutat. Trött men nöjd, det har ju varit riktigt kul idag.
- Ursäkta? säger en av städorskorna trevande.
- Ja?
- Fungerade kaffemaskinen i morse?
Det hade den ju inte gjort. Vi gick ju dit för att ta en liten paus men en konstig symbol med fyll på vattnet hade lyst. Vi löste det så som människor ur google-generationen kanske mest skulle gjort. Vi gick till en fungerande maskin.
- Nej, det gjorde den inte.
- Det gör den nu.
Hon log när hon sa det. Jag kunde inte hjälpa att le lite själv också.
- Jasså? Hur lagade ni den?
- Vi startade om den...
Jag antar att de skrattade gott när de berättade den historien för sina vänner. Om kaffe-maskinen på IT-företaget som stod utan att fungera en hel dag, för att teknikmänniskorna inte lyckades lista ut hur man skulle laga den. Själv skrattar jag åtminstone åt det.