Tuesday 25 February 2014

Inte vetenskapens fel

Det är inte vetenskapen som sådan som bär skulden, utan övermodet hos människan i vetenskapens tidsålder. Människan är helt enkelt inte Gud och att leka Gud hämnar sig grymt. Hon har avskaffat den absoluta horisont som skapades av den ömsesidiga samhörighet där hon hörde hemma, tillbakavisat sin "preobjektiva" erfarenhet av världen, och sitt personliga medvetande och samvete har hon förvisat någonstans till badrummet i sin bostad som något rent privat som ingen har med att göra; hon har befriat sig från allt ansvar som en "subjektivitetens skenbild" - och i stället för allt detta har hon installerat en skenbild som - visar det sig nu - är farligare än någon av de gamla; fiktionen om den från den konkreta mänskligheten frigjorda objektiviteten, en konstruktion av en rationell uppfattning om universum, ett abstrakt schema över en påstådd "historisk nödvändighet", och som kronan på verket visionen om den rent vetenskapligt beräkningsbara och rent tekniskt uppnåeliga "allmänna välfärden", som bara behöver uppfinnas på forskningsinstitut och förvandlas till verklighet i industrins och byråkratins fabriker. Att miljoner människor faller offer för denna illusion i vetenskapligt styrda koncentrationsläger - det bekymrar inte den "moderna människan" (såvida hon inte råkar hamna där själv och i denna miljö drastiskt kastas tillbaka till sin naturliga värld): den personliga medkänslans fenomen hör ju till de personliga fördomarnas avskaffade värld, som har fått vika för Vetenskapen, Objektiviteten, den Historiska nödvändigheten, Tekniken, Systemet och Apparaten - och de kan inte bekymra sig, eftersom de helt enkelt inte är personliga. De är abstrakta och anonyma, alltid ändamålsenliga och därför a priori oskyldiga.
-Václav Havel

No comments:

Post a Comment