Wednesday 26 March 2014

i termer av relationer

Denna berättelse om världens och människans tillblivelse konkurrerar inte med den vetenskapliga berättelsen, helt enkelt därför att den inte svarar mot samma fråga. Vetenskapens "varför" handlar om kausalitet, om orsak och verkan, religionens "varför" handlar om existensens villkor och mening. Vetenskapens berättelser förser oss med kunskap, religionens med visdom. Vetenskapen är, för att tala med Nerman, ett "sakspråk" medan religionen är ett "meningsspråk".
Ett vanligt misstag är att närma sig religiösa myter och vetenskapliga beskrivningar av verkligheten som om de var ägnade att besvara samma frågor. Sanningen föreställer vi oss som en korresponsens mellan en utsaga och ett yttre sakförhållande. Frasen "det står en gran på gården" är sann om, och endast om, det faktiskt finns en gran där ute. Ur detta perspektiv benämner språket ting och fenomen som ligger utanför det. Frågan "tror du på Gud?" uppfattas då som en fråga om man tror på att det existerar en extern entitet med en viss uppsättning egenskaper. En entitet som, åtminstone teoretiskt, skulle kunna upptäckas på samma sätt som man kan upptäcka och uppmäta elektromagnetisk strålning eller ljudvågor. Det vetenskapliga språket talar om ett "det" men det religiösa om och till ett "du". Det religiösa språket måste därför förstås i termer av relationer.
Mikael Kurkiala, I varje trumslag jordens puls

No comments:

Post a Comment