Kanske det kunde sagts att musik varken är mer eller mindre än en rad tystnader placerade mellan ljud i olika frekvenser. Väl övervägda pauser som skapar harmonier och för bättre musikstycken också en del dissonanser. Om man hade kunnat hålla med om en sådan definition av musik. Kanske hade man då kunnat likna visst motstånd inte som ett medvetet verk utan endast som oljud.
Platsen är stortorget och händelsen är SDL som ska hålla en manifestation. SDL står för Swedish Defence League och profilerar sig som ett gäng skinnskallar som ska försvara Sverige genom att slåss. På torget kommer så småningom ca 20 personer i skinnjackor med en Sverige flagga visa sig. I föranledande står där ca 20 piketbilar uppradade och en drös poliser beredda på det värsta. Torget är avskärmat med dubbla kravallstaket. Det finns ett stort tomrum framför där SDL ska tala med sin mikrofoner. De har inte kommit än, istället pumpar högtalarna ut metalmusik på hög ljudnivå. Utanför staketet skanderar folk rasister åk hem. Det finns en känsla av adrenalin i luften. En lite bussvissling föranleder snabbt att en drös människor sträcker sina händer mot himlen och räcker fingret. Bland motdemonstranterna går folk runt med finlandshätta. Att det kommer bli bråk är lätt att förutse.
Vad är oljudet? Både SDL och de som står utanför. Som en enda lång utdragen ton utan andrum till reflektion. Hata rasister ropar motdemonstranterna, vissa med vänsterpartiets flagga. Hata hatarna. Var finns musiken? Mannen med sitt barn som delar ut flyers med muslimer för fred. Älska alla står det på dem. En inbjudan till dialog.
No comments:
Post a Comment