Att komma från någonstans

Det finns ett initiativ för att få EU att överväga basinkomst. Basinkomst för den icke-insatta är ett annat ord för medborgarlön vilket mer eller mindre är vad det låter som. Du får en lön för att du är medborgare. Det finns många färggranna historier om hur bra man kan leva på våra socialbidrag här i Sverige. Detta är historier som allt som oftast sprider sig bland grupper av människor i samhället som inte själva erfarit socialbidraget. Det finns människor som ställer sig frågan vad som egentligen motiverar människor att hitta ett nytt jobb när man kan leva så gott på A-kassa eller alpha-kassa eller socialbidrag. Men dessa saker är ju inte pengar utan krav på motprestation. Snarare är det ersättningar designade så att du alltid ska behöva hålla dig sysselsatt även när det inte finns någonting att sysselsätta sig med. 8 timmar om dagen, 40 timmar i veckan förväntas man vara arbetssökande. Att olika arbetsplatser mottar 500 eller 1000 ansökningar varav kanske 450 inte är relevanta är inte så konstigt. Eller så effektivt.

Så vad är då medborgarlön? En lön. För att vara medborgare.? För många bland de äldre generationerna ringer det antagligen en varningsklocka här. Detta låter väldigt mycket som kommunism. Statligt driven fördelning av pengar? Även om detta konceptet är en stor del av den skandinaviska modellen som trots allt lyckats ganska väl i en finansiell värld som håller på att kollapsa, så finns det en utbredd skepsism mot det. Vad skulle hända om folk skulle klara sig utan att behöva arbeta? Folk skulle ju bara sluta arbeta. Vem skulle vilja göra skitjobb som t.ex. städa för nästan ingen lön alls när man jobbar så nära kemikalier att sannolikheten att man kommer vara utsliten långt innan 67 när man inte måste? Nästan ingen tror jag svaret blir. Detta kanske kan få en att tänka att alla städare bara skulle sluta och kaos skulle utbryta på ständigt smutsigare och smutsigare arbetsplatser. Men detta ordet kaos är just anledningen till att det nog inte skulle inträffa. Snarare skulle man vara tvungen att höja lönerna för de jobben som folk inte önskar göra och antagligen för att spara in pengar dra ner på lönerna för andra. Förslagsvis de chefer som tjänar orimligt mycket i nuläget. En medborgarlön skulle ge värdigheten till varje individ i samhället och skapa ett oberoende. Kanske den ständigt ökande klyftan för första gången skulle börjat minska.

Men visst finns det ett varningsfinger att höja. För det finns en möjlighet att folk i större utbredning drar sig tillbaka och blir nöjda. (otäcka tanke, nöjda människor). Systemet har inga inbyggda garantier för att gå ihop. Inte som dagens samhälle där en stor överlevnadspiska klarar av att vidmakthålla en maktstruktur där de rika gör stora kapitalvinster samtidigt som de fattiga måste jobba hårt för sin överlevnad för en lön som knappt räcker till mer än att leva från hand till mun. De som tar det stora samhällsansvaret att påpeka denna problematiken hör ofta till högerflanken av politiken. De som ansvarsfullt värnar samhället som helhet i denna frågan är ofta de samma som i skattefrågan inte ser någon problematik med skatteflykt.  Kanske det kan kallas för selektiv ansvarfullhet.