Katastrofen i Paris

Vi hörde om attackerna i Paris redan igår. Då rullade artiklarna om antal omkomna och antal förövare ut, allt live. Även idag så är det mig veterligen ingen som har tagit på sig dådet. Vi diskuterade det lite. S sa att nu blir det krig. Jag visste inte vad jag tänkte om det. Att idag prata om koncept som krig är svårt eftersom både terrorism och ockupation av andra länder gjorts till vardag snarare än undantag. Att använda ordet krig verkar för makthavare vara något som ger jobbiga juridiska konsekvenser som man kommer runt om man bara pratar om "ingripanden" eller "väpnade konflikter". Men i sak känner jag att hon har rätt, mer så än jag känt vid andra terrorattacker. Omständigheterna runt omkring, där detta verkar ha varit helt slumpmässiga attacker runt om i Paris, skapar en känsla av att ingen är säker och det tror jag kommer dra in den långvariga konflikten som vi lever i in i en ny fas.

Det fick mig också att tänka. Ifall jag hade varit president eller premiärminister, vad hade jag gjort? Jag kom inte på något svar förrän nu på morgonen. Då kom jag på vad jag hade gjort, åtminstone om jag hade varit premiärminister i Sverige. Jag hade sagt "vi kommer gå ut som förebilder". Jag hade tagit nato-planerna och kastat dem i soptunnan under förevändningen att nu är en tid då vi behöver mindre polarisering och mer medmänsklighet. Mindre upptrappning och mer förnuft. Sedan hade jag infört mycket strängare vapenlagar i Sverige. Det faktum att folk kunde röra sig med kalashnikovs i Paris är en skandal. Det är klart att sådant inträffar, men vi behöver ett rättsväsende som slår ner på de företeelserna å det grövsta.

Jag känner mig lockad att säga att jag skulle dragit i nödbromsen på den svenska vapenindustrin. Det hade gett väldigt mycket tyngd åt argumentet att vi går i förväg, vi lever som vi lär. Vi är beredda att försaka ekonomisk vinst för att göra det vi tycker är rätt. Den tanke som oroar är att det skulle kunna underminera det svenska försvaret sett i ett längre perspektiv. Fast kollar man på nuläget verkar vårt problem först och främst vara att vi saknar människor, inte att vi saknar vapen. Ett långsiktigt försvar av Sverige tror jag också måste bygga mycket mer på ett hållbart samhälle i Sverige som människor tror på än ett försvar av betalda legoknektar som folk flest outsourcar sitt civilkurage till.