Jag brukar alltid hålla med om Nina Björks krönikor och om det är något som gör mig glad en söndagsmorgon när jag rutinmässigt lyssnar på första timmen av godmorgon världen, så är det när jag får höra att Nina Björk är krönikör. Hon har en förmåga att gräva ner i semantiken i ord och rotera de fram och tillbaka för att visa fram djupare meningar som man själv inte sett. När jag hörde henne nu i morse så var det nog första gången jag tyckte hon förenklade verkligheten på ett enligt mig icke adekvat sätt.
Det är inte så att jag inte håller med om mycket av det hon pratade om i programmet, där hon analyserar paralleller mellan den gudstron som fanns förr och mellan den materialismen som regerar i dagens samhälle. Hon pekar på att många rutinmässigt drar denna parallellen, att hon kanske även själv gjort detta, men att parallellen haltar. Ni har säkert alla hört liknelsen, materialism som religion. Det som var en gudstro tidigare var främst en idé medan materialismen även är en praktisk realitet. Visst, menar Nina, så innehöll gudstro ritualer och en praktik. Men detta var en praktik som främst berörde perifera delar av ekonomin; som sjungande på en Söndag eller liknande, till skillnad från dagens materialism som är stötestenen i samhället. Plockar man bort den så rasar samhället ihop. Nina pekar på att idén materialism börjar falla ur modet, men hon ställer sig frågan vad detta kommer innebära för praktiken. Kommer samhället klara av den transformering som skulle behövas?
Krönikans poäng var att problematiken kring kapitalismens miljöförstörelse inte endast kan lösas genom att idémässigt riva ner dagens paradoxala paradigm, det kommer också behövas en ny praktisk lösning för att lösa det ekonomiska tomrum som en rimlig lösning nödvändigtvis skulle skapat. Men det är i avstampet jag skulle vilja kritisera krönikan. Jag håller med Nina om att samhällets tidigare kristendom i praktisk mening främst var en tro man bekände sig till. Alltså främst något idémässigt, som även om den skapade ett moraliskt kontrakt i samhället och skapade ett praktiskt mötesrum vari samhällelig kontroll kunde praktiseras så var det hela hos de flesta individerna sannolikt främst ett gäng med trosatser man erkände sig till.
När man använder ordet religion så bör man veta att ordet enligt många akademiker är sprunget ur "att återknyta". Religion sett ur detta perspektivet är ett sätt för individen att relatera till verkligheten. Sann kristendom skulle således vara när de trosatser som prästerna uttalar skapar ett verktyg för den kristna att återknyta till världen på. Sett ur detta perspektivet är ekonomismen och materialismen i allra högsta grad en religion, eftersom den skapar en mall för individen kring hur han ska relatera till andra människor och till världen i stort. Genom arbetet, att tjäna pengar och genom att konsumera. Samhället i stort anammar faktiskt mer och mer ekonomin som religion, något man kan märka inte minst när olika "rekryterare" stoppar dig på gatan. Förr i tiden kanske människor du inte kände fortfarande kunde be dig hjälpa till genom att du som människa utförde ett arbete, som att du stod i ett soppkök eller liknande. Idag kommer folk främst be dig att bidra genom att betala pengar. Jag menar att liknelsen mellan materialism och religion är en giltig liknelse, men inte för att ordet religion betyder "villfarelse" (som många debattörer verkar använda det som), eller för att ordet religion är ett negativt ord och materialism också är negativt utan kanske främst för att genom att erkänna materialism som religion kan man synliggöra för människor att alla har ett sätt att relatera till världen, alla har vi en religion, och materialismen är endast ett val bland många.
Jag hörde också på Nina och kan hålla med om att krönikan var förenklad, men så varade den ju bara i 10 minuter. Jag håller med Nina om att det stora jobbet inte är att få människor att genomskåda materialismen utan snarare att gå från tillväxttänket till att tänka utveckling istället.
ReplyDeleteJag träffar allt fler som menar att ny bil, senaste klädmodet och större bostadsutrymme inte är lika viktigt som tidigare men det är få som ifrågasätter komsumismen som livsideologi. Man avstår viss materiell konsumtion för ersätta den med en annan. Det tydligast exemplet är när man idag konsumerar resor för att få upplevelser men också status. Likheterna med de religiösa vallfärderna är många.
"Likheterna med de religiösa vallfärderna är många"
ReplyDelete... et tu Brute :)
Ekonomismen är ju egentligen den starkaste strömningen i världen, även väldigt religiösa länder som USA och Saudiarabien är ju främst inriktade på konsumtion och att säkerställa en ökande konsumtion.
ReplyDeleteEkonomismen är högt eftersträvad, speciellt från ledande lager eftersom den hjälper till att upprätthålla status quo, men jag tror trots allt att där finns ett växande reflekterande kring frågan. Vi var inte de enda som inte köpte julklappar i år, och vi var inte de enda som upplevde hur skönt det egentligen var att slippa både ge någonting och att få något som man inte hade vetat var man skulle göra av. Vidare så är det nog som Václav Havel sa, att oavsett hur hårt man trycker på uppifrån så kommer alltid sanningen som döljs finna nya sätt att bryta genom vad man tror är cementerade strukturer.
ReplyDelete