Självkritik på Norbergska

"Problemet med vår värld är att nationalisterna är så säkra på sin sak och globalisterna är så fulla av tvivel."

Så affirmerar Norberg i sin krönika hos godmorgon världen. För att sedan fortsätta en fem minuter lång krönika där han märkligt nog knappast visar förmåga till tvivel.

Tvivel är en viktig förmåga. Den förmår oss att ta våra ståndpunkter och belysa de från andra sidor. Att ta oss det extra besväret att försöka tänka ett varv till. Att ifrågasätta. Att förbättra och förstå var vi har rätt, och var vi inte har det.

Jag önskar att Norberg hade denna förmågan. Jag skulle nämligen gärna läsa vad de goda argumenten för globalisering är från någon som jag kan lita på förmår självkritik och som går bortom att affirmera utan att förklara varför man tänker att det är som det är.

"Och trots detta fick Trump nästan 3 miljoner färre röster än Hillary Clinton, och de väljare som angav ekonomin som den viktigaste frågan röstade på henne. Det hade räckt att 52 000 väljare i tre swing states hade ändrat sin röst från Trump till Clinton för att vi i dag i stället skulle ha debatterat varför protektionismen är så impopulär."

Norberg förklarar varför en globaliseringskritisk debatt har blossat upp. Vad han verkar missa är att nationalismens fula nuna knappast är något unikt för USA i dessa tider. Brexit har röstats igenom. Det ser ut att gå bra för Nationella fronten i Frankrike. Med bara en uns tvivel Norberg. Bara fem sekunders eftertanke, så hade du insett att USA inte är ett isolerat fall. Eller det första fallet.

Norberg gör det gällande att globaliseringen inte alls är någon elits projekt, utan snarare något som kommer från befolkningen som helhet.

Tänker man efter så inser man dock att när arbetskraften blir internationaliserad så flyttar sig maktbalansen från de arbetande som tidigare kunde demonstrera och kräva mer rättigheter till arbetsgivarna som, ifall det inte passar, helt enkelt kan ta sin fabrik och flytta den någon annanstans, där de anställda inte kan kosta på sig samma lyx att kräva skyddsutrustning eller skäliga arbetstider. Norberg får gärna affirmera att det inte är något elits projekt att arbetsmarknaden skulle globaliseras. Men. Med en gnutta tvivel. Bara en gnutta, inser man ganska lätt vem som är den stora vinnaren. Eller tja. Vinnare och vinnare. När vågen tippar över blir vi sannolikt alla förlorare. Är det en slump att klyftorna är tillbaka på samma rekordnivå som de var på 20-talet innan den stora depressionen? Och att de än så länge inte ser ut att ge vika?

Jag kan bara uppfordra. Norberg. Tvivel är jobbigt. Att tänka är jobbigt. Men om man önskar att förstå världen, speciell i en tid då sanning verkar ha nedgraderats till en andra klassens egenskap. Då är tvivel faktiskt inte så himla dumt.

Norberg, Game of Thrones och Neoliberalism

När Johan Norberg har sin krönika i godmorgon världen så brukar taggarna på min rygg automatiskt fällas ut. Jag förväntar mig en krönika med halvsanningar och orättvisa insinuationer och ofta blir lyssnandet en liten personlig utmaning där jag ska hitta de logiska bristerna. Detta händer sällan med andra krönikörer. Till viss del kan detta bero på att mina åsikter och min världsbild ofta sammanfaller mer med dessa personers världsbild, inte så att jag alltid håller med men ändå. Kanske är det så att de andra talar i ett mindre kommenderande sätt. När Norberg pratar så låter han ofta som att han förmedlar en sanning, olikt de andra som mer slänger ut en rad personliga anekdoter och lämnar det mer öppet för lyssnaren att själv dra sina slutsatser.

Den senaste krönikan var mindre kontroversiell för mig än vad jag brukar uppleva hans krönikor. Den använder sig av Game of Thrones och drar en parallell till hur makt i böckerna manifesterar sig ur ekonomin och att detta liknar precis så det är verkliga livet. Kärnan kan kanske bäst sammanfattas med följande bit hämtat ur krönikan:

En övertro på vad makten kan åstadkomma är ofta vägen till undergång i Game of Thrones. Och intressant nog är det farligaste inte att bryta mot gudarnas eller kungarnas lagar – utan ekonomins lagar.

Plockar man bort de språkliga figurerna och de små anekdoterna tagna ur boken så är faktiskt ovanstående citat det enda konkreta som sägs under den fem minuter långa krönikan. Det som sägs här är inte kontroversiellt och hade det varit någon annan skribent hade jag nog bara hållit med..

När man känner Norbergs historia dock så går det att läsa in en del antydningar i det som skrivs ovan. Norberg har t.ex. skrivit en hel bok om hur finanskrisen 2008 inte främst var bankernas fel utan.. statens så klart. Det är en försvarsbok mot de många 'laissez faire'-skeptiker som menade att det nu behövdes regleringar. Ironiskt nog läggs bland annat skulden på Alan Greenspan för den låga styrräntan han hade, Greenspan som för övrigt samrörde med Ayn Rand som ses som en av grundarna bakom den neoliberala ideologin som Norberg konsekvent förespråkar och som han med sina påståenden ofta verkar menar är lösningen vad gäller allt.

På ett plan sammanfaller min bild av världen och den Norberg förmedlar (jag använder ordet förmedlar, ty av Norbergs texter att döma är han en intelligent och välartikulerad person, men vissa av de positioner han håller är så orimliga att man kan undra över om han endast håller de för att han får betalt för det). Liksom Norberg tror inte jag att man bör toppstyra ett samhälle. Jag tror det bästa samhället är ett där saker ordnas så att individer får möjlighet och frihet att uttrycka och följa de idéer de har. Alltså, detta med tyranner och auktoritära kungar är inget för mig heller.

Sedan tror jag att Norberg likställer välfärdssamhälle med de tyranniska kungarna. Och där går våra åsikter isär. Hur kan han göra det då? Jo, för då är det inte längre marknaden som styr allt, utan där finns en stat som går in och reglerar marknaden. Som sätter upp regler man måste förhålla sig till. Varför är detta dåligt då? Jo, neoliberaler menar oftast att ifall man bara släpper marknaden helt fri, så kommer den bli till ett perfekt självreglerande system, man hänvisar till liknelser likt Adam Smiths 'osynliga hand' som styr marknaden. Man bortser från hur Smith menade att systemet fungerar så länge människan skäms inför gud och sin granne, dvs att man i sina förehavanden bromsas in i vad man gör eftersom det kan få sociala konsekvenser för en. Idag finns det ingen spärr som hindrar ett amerikanskt gruvbolag att öppna en gruva i Norrland, suga ut mineralerna och sedan lämna kvar en skön liten giftkocktail som ligger där och puttrar i efterhand. Detta berör ingen av deras grannar, ty det händer så långt borta.

Norberg snackar Orwellska

För ett tag sedan läste jag en text av Johan Norberg. Det var en sådan där text där jag efteråt stannade upp och undrade, skrev han verkligen vad jag tror han skrev!? Jag ska inte förneka att Norberg är en skicklig debattör, eller att han är karismatisk och talangfull med språket. Denna gången kändes det dock som om han verkligen lyckats med en Orwellsk "Krig är Fred". I Norbergs fall var det att ha samma regler för alla är detsamma apartheid. Eller tja. Han skrev ju inte det rakt ut. Men någonstans mellan raderna av hans text låg det och puttrade. Någonstans mellan raderna låg också en dov känsla av att vi lever i ett Sverige på randen till att bryta ut i apartheid. Ett Sverige där fackföreningar av rasistiska grunder önskar att lägstalönerna i Sverige för de olika branscherna ska vara de samma för folk av utländsk börd som de är för svenskar.

Han börjar sin text med en rad olika retoriska figurer. Det är figurer där man undrar ifall de har sin grund också i vad som hänt eller om de helt enkelt är ett målande språk som förmår att oskadliggöra och förminska en meningsmotståndare samtidigt som man samlar läsaren under ens egna förnuftets fana. Ledaren börjar med att LO "dundrar". De "domderar" och "letar upp spyor ur den stora svordomsboken". Efter att ha målat ut LO som emotionellt instabila så kommer äntligen förnuftet till räddning. Norberg berättar hur världen ligger till. Han förklarar att en svart ekonom, Walter Williams, dokumenterat att apartheids grund finns, motsatt till vad man skulle kunna tro, inte i olik lagstiftning för vita och svarta, utan i rasistiska fackföreningar som önskade ha samma lagstiftning för vita och svarta och på så sätt kunna hålla svarta borta från arbetsmarknaden. Alltså, ett system med olika regler för vita och svarta hade sin grund i lika regler för vita och svarta. Norberg lyckas sätta likhetstecknet. Krig är fred, lika regler är olika regler. Likaså kan man, beroende på hur långt man tolkar Norbergs parallell, också låtas förstå att anledningen till att fackföreningarna vill ha lika regler är inte för att de inte tycker att man inte ska sänka lägstalönerna. Istället kan man låtas förstå att det är för att de kort och gott är rasistiska.

Jag har ingen anledning och betvivla att en ekonom vid namn Walter Williams funnits. Inte heller att han dokumenterat och konkluderat att den Sydafrikanska arbetsmarknaden hjälpt till att späda på rasolikheterna i landet. Jag finner det dock osannolikt att han är ofärgad av ideologi. Eller att han talar för en enad forskarkår. Från Norbergs ledare får man lätt intrycket att arbetsmarknaden är förklaringen till apartheid. En snabb titt på engelska wikipedias artikel om apartheid nämner inte ordet Walter Williams, något som kan ta sig märkligt när denna ekonom besitter förklaringen på hela systemet. Istället pratar den om långa rötter av rasdiskriminering, från så länge Sydafrika varit en koloni. Kan det tänkas, gud förbjude, att verkligheten är mer komplicerad än Norberg antyder?

En snabb titt på Walter Williams visar att visst är han ekonom, och visst är han svart precis som Norberg säger. Dock, som man kan missledas att tro, är han inte Sydafrikan utan Amerikan. Född 1936 så innebär det att han var tolv år när apartheid instiftades i Sydafrika. Ingenstans står det om att han bott i Sydafrika. Däremot nämner man att

As an economist, Williams is a proponent of free market economics and opposes socialist systems of government intervention. Williams believes laissez-faire capitalism is the most moral, most productive system humans have ever devised.

Man kan ju, t.ex. om man är Johan Norberg, ställa upp hypotesen att lika regler i svenska arbetsmarknaden, oberoende av etnicitet, är ett nytt påfund och att vi pga dessa regler står inför ett ankommande apartheidsystem. Man kan ju, t.ex. om man är Johan Norberg, ställa upp hypotesen att eftersom vi har samma regler för alla som kommer vi snart få olika regler för alla och att enda sättet att rädda oss från olika regler baserat på etnicitet är genom att införa det..

Eller så kan man helt enkelt avfärda det som skitsnack från någon som är mer begåvad med ord än ärlig med sina idéer.

Nina Björk, religion och konsumtion

Jag brukar alltid hålla med om Nina Björks krönikor och om det är något som gör mig glad en söndagsmorgon när jag rutinmässigt lyssnar på första timmen av godmorgon världen, så är det när jag får höra att Nina Björk är krönikör. Hon har en förmåga att gräva ner i semantiken i ord och rotera de fram och tillbaka för att visa fram djupare meningar som man själv inte sett. När jag hörde henne nu i morse så var det nog första gången jag tyckte hon förenklade verkligheten på ett enligt mig icke adekvat sätt.

Det är inte så att jag inte håller med om mycket av det hon pratade om i programmet, där hon analyserar paralleller mellan den gudstron som fanns förr och mellan den materialismen som regerar i dagens samhälle. Hon pekar på att många rutinmässigt drar denna parallellen, att hon kanske även själv gjort detta, men att parallellen haltar. Ni har säkert alla hört liknelsen, materialism som religion. Det som var en gudstro tidigare var främst en idé medan materialismen även är en praktisk realitet. Visst, menar Nina, så innehöll gudstro ritualer och en praktik. Men detta var en praktik som främst berörde perifera delar av ekonomin; som sjungande på en Söndag eller liknande, till skillnad från dagens materialism som är stötestenen i samhället. Plockar man bort den så rasar samhället ihop. Nina pekar på att idén materialism börjar falla ur modet, men hon ställer sig frågan vad detta kommer innebära för praktiken. Kommer samhället klara av den transformering som skulle behövas?

Krönikans poäng var att problematiken kring kapitalismens miljöförstörelse inte endast kan lösas genom att idémässigt riva ner dagens paradoxala paradigm, det kommer också behövas en ny praktisk lösning för att lösa det ekonomiska tomrum som en rimlig lösning nödvändigtvis skulle skapat. Men det är i avstampet jag skulle vilja kritisera krönikan. Jag håller med Nina om att samhällets tidigare kristendom i praktisk mening främst var en tro man bekände sig till. Alltså främst något idémässigt, som även om den skapade ett moraliskt kontrakt i samhället och skapade ett praktiskt mötesrum vari samhällelig kontroll kunde praktiseras så var det hela hos de flesta individerna sannolikt främst ett gäng med trosatser man erkände sig till.
När man använder ordet religion så bör man veta att ordet enligt många akademiker är sprunget ur "att återknyta". Religion sett ur detta perspektivet är ett sätt för individen att relatera till verkligheten. Sann kristendom skulle således vara när de trosatser som prästerna uttalar skapar ett verktyg för den kristna att återknyta till världen på. Sett ur detta perspektivet är ekonomismen och materialismen i allra högsta grad en religion, eftersom den skapar en mall för individen kring hur han ska relatera till andra människor och till världen i stort. Genom arbetet, att tjäna pengar och genom att konsumera. Samhället i stort anammar faktiskt mer och mer ekonomin som religion, något man kan märka inte minst när olika "rekryterare" stoppar dig på gatan. Förr i tiden kanske människor du inte kände fortfarande kunde be dig hjälpa till genom att du som människa utförde ett arbete, som att du stod i ett soppkök eller liknande. Idag kommer folk främst be dig att bidra genom att betala pengar. Jag menar att liknelsen mellan materialism och religion är en giltig liknelse, men inte för att ordet religion betyder "villfarelse" (som många debattörer verkar använda det som), eller för att ordet religion är ett negativt ord och materialism också är negativt utan kanske främst för att genom att erkänna materialism som religion kan man synliggöra för människor att alla har ett sätt att relatera till världen, alla har vi en religion, och materialismen är endast ett val bland många.