Fåglar, bon och kvinnor

Vad gjorde man då det gick upp för vederbörande att den rationella skogsvården skapade ett bostadsproblem för fåglarna som dessa endast kunde lösa genom att utebli från skogarna? Jo, skriver Rudolf von Koschütski i det digra verket Rationelle Landwirtschaft, "vi slog ihop hela städer och byar åt våra näktergalar och mesar, hackspettar, rödhakesångare, svalor och starar utan att fråga mycket efter följderna för dessa djur, ja utan att fråga efter följderna för oss själva, vilka också blivit de allra sämsta."
Man begriper nu att vad fåglarna ska ha, det är inte konstgjorda bon utan möjligheter att bygga bon, och till dessa möjligheter måste människan försiktigt hjälpa dem, om inte de vill att de fågeltomma skogarna ska kalätas av så kallade skadedjur. Författaren hänvisar till baron von Verlepsch som ägnat hela sitt liv åt fågelfrågan. Denne klämmer ytterligare till med den hotfulla satsen att fågelmatning är inte fågelskydd utan fågelmord. Den som börjar mata fåglar måste komma ihåg att försummas denna vana en enda kall dag eller får snön ligga kvar över fågelbordet bara några timmar, då är de små inackorderingarna dödsvigda, emedan de blivit vanda av med att klara sig själva.
Det jag hoppas männen skall upptäcka är, att vad som här gäller fåglarna både i fråga om bostäder, matning och oumbärlighet, det gäller också kvinnorna.

Elin Wägner, Väckarklocka

Avsofistikerat?

Engelsmännen bekymrar sig inte i alla fall inte över att deras experter Howard och Mc Carrison därborta på sina försöksstationer i nordöstra Indien kommit till resultat som stämmer med tyskarnas. Sambandet mellan jordens, växternas, djurens och människans hälsa blev klart för de båda biologerna, då de kom i kontakt med avlägsna, av engelsmännens civilisatoriska verksamhet oberörda folk, där växt-, djur- och människosjukdomar var okända, emedan jorden var frisk. I stället för att lära indierna agrikultur som meningen var, blev de båda herrarna elever hos detta folk, byggde serier av experimnet på de impulser de fått och nådde resultat som kastade om alla deras Begrepp. Historien med den kvinnliga gynekologen och den urgamla indiska förlossningskonsten upprepade sig här.

Elin Wägner, Väckerklocka

I litet och stort

Men jag menar att här finns ett samband mellan våra små och stora uppgifter. Träning till samarbete i de små enheterna kommer till nytta i det större samarbete som kvinnorna måste lära sig. Ty i detta samarbete får de förtroende för varandra och insikt om betydelsen av att håll h o p.

Elin Wägner, Väckarklocka

Pyttsan

Kanske sitter pojken med sin ryckande kind i en studiecirkel och lär sig att de tekniska uppfinningarna som sprängt familjens sammanhållning, förvandlat hela jorden till en enhet. Men jorden blir inte en enhet bara därför att man kan skicka varor, bomber och propaganda över land och hav. Inte heller därför att varje punkt på jorden när som helst kan bli en strategisk punkt för de militära kartförändrarna eller en råvarugruva för civil- eller krigsindustrien. Om inte satsen att varje produkt skall framställas billigast, hade fått överhanden i vårt ekonomiska tänkande, så hade den där mamman åtminstone haft jumpergarn att locka dottern med, då hon ville ha henne hemma, i stället för att ullen nu befinner sig i Australien. För resten var denna sats aldrig riktigt annat än från storproduktionens synpunkt, den tog aldrig i beräkning de många små enheterna och deras möjligheter och behov. Zeit lassen! Pyttsan, tekniken, den sprang i väg med oss förbi den punkt där den riktiga avvägningen fanns mellan absolut självförsörjning och det nervösa slösaktiga skickandet, bytandet och beroendet.

Elin Wägner, Väckarklocka

Hög standard

Tron på mänsklighetens och på vetenskapens framtid smälte ihop till ett. En dag läser man i tidningen att genom kromosomfördubbling eller hormonduscher ska växtligheten kunna bli enorm. En annan dag att lovande undersökningar pågå att medels fotoelektriska celler överföra solenergien till elektrisk ström. En enda strålande solskensdag ska då förse ett hushåll med den elektriska kraft det kan behöva under ett helt år, man räknar med hushåll i alla fall märkvärdigt nog. Textila råämnen ska framställas av kol, luft och vatten i förening, även av olja och av glas. Egentligen kommer det inte att behövas kläder annat än av etiska och estetiska skäl, ty värme skall alstras direkt i människokroppen medels infraröda strålar.
Vem har sagt allt detta? Jo det är den populära pressen. Varför? Den måste uppmuntra publiken och förströ den, så att den inte börjar fundera på hur det kan komma sig att så mycken energi, flit, genialitet och god vilja resulterat i det elände vari vi nu befinner oss.

- Elin Vägner, Väckarklocka

Om Gud

Det tar 16 flygtimmar nu att överfara Stilla Oceanen, men människornas reaktioner går långsamt. Upplysningstidens lära att vetenskapen omöjliggjorde tron på en Gud hade knappt hunnit tära sig ner i de breda lagren, då vetenskapen för sin del förklarade att den inte längre såg något direkt hinder mot att vi tänkte oss en Gud. Eddington anger årtalet 1927 som det då en bildad människa fick tillåtelse att tro på Gud. Mycket få har ännu begagnat sig av tillåtelsen. Även sen de teoretiska hindren att tro på Gud är undanröjda, är kontakten fortfarande avbruten, och människorna dyrkar helst dem som företräder oppositionen mot eller ersättningen för Gud. Därigenom blir det lättare för staten att driva genom sitt anspråk att vara högsta lag. Lockbetet på dess krok är ett interimssamvete, som vi får använda i stället för det som bildats hos människorna genom oändliga tiders erfarenhet om följderna av att lyda eller trotsa Gud. (Elin Wägner, 1941, Väckarklocka, s 16)

Om mekanik

[Civilisationen] har gett den mekaniska människan möjlighet att driva sina idéer och projekt ut i det gränslösa med hjälp av de energier hon tagit i sin tjänst. Men detta har, som vi ser, inte fört till välstånd, lycka och hälsa, utan till olyckor och oro. Människans lycka har måst offras som alltid under krig. För att civilisationen skulle bli jordens herre har människan måst bli slav under sitt eget system. Somliga slavar vet det. Andra inte. Men någon skillnad i uppförandet hos dem som vet, har man svårt att uppleta. De vet och resignerar. De vet och går ut i krig för ett system de är missnöjda med. (Elin Wägner, 1941, Väckarklocka, s 13-14)

Krig och Fred

Man kunde också likna den vid en fabrik som gör sprängämnen eller silkesstrumpor, läkemedel eller giftgaser, allt efter behov. Eller vid ett flygplan som transporterar bomber eller sårade vilka träffats av dem. Att det går att ställa om vårt samhällsmaskineri och engagera varenda kugge i krigets tjänst, beror på att vår civilisation även under fredliga perioder är inställd på att bryta upp sammanhang, krossa motstånd, omgestalta, erövra. Den måste ha varit tänkt som ett medel till människornas frihet och lycka. Men människornas frihet och lycka har kommit att betyda herraväldet över jorden. Detta erövrarmål, som allt mer kommit att bestämma utvecklingens hållning, har inte tålt att några gränser bestod för människan.
Därför har civilisationen även under fredstid varit på krigsfot.

Väckarklocka, Elin Wägner

Politik och Samvete

Som pojke bodde jag en tid på landet och jag minns tydligt en upplevelse från den tiden: när jag gick över fälten till skolan i den närbelägna byn såg jag vid horisonten en stor skorsten från en i all hast uppförd fabrik, [...] Varje gång jag såg detta kände jag intensivt att något var i grunden fel, för människan smutsade ner himlen.
...
Om en medeltidsmänniska plötsligt hade fått se något liknande vid horisonten - t ex när han var ute och jagade - skulle han förmodligen ha trott att det var ett Djävulens verk, han skulle ha fallit på knä och bett om räddning för sig och sina närmaste.
Vad har då egentligen den medeltida lantmannen och den lille pojken gemensamt? Något mycket väsentligt, tror jag. Båda har en långt djupare rötter i det som vissa filosofer kallar "den naturliga världen" eller "livets värld" än de flesta vuxna av i dag. De har ännu inte blivit främmande för den värld som är deras konkreta och personliga erfarenhet, den värld som har sin morgon och sin kväll, sitt "nere" (jorden) och sitt "uppe" (himlen), där solen varje dag går upp i öster, vandrar över himlavalvet och går ner i väster och där begreppen hemma och borta, gott och ont, skönhet och fulhet, nära och fjärran, plikt och rätt fortfarande har en mycket levande och bestämd innebörd. De är fortfarande förankrade i en värld som känner gränsen mellan det som är välbekant och som vi bör bry oss om och det som ligger bortom horisonten och som vi bara ödmjukt bör böja oss inför, eftersom det utgör ett mysterium

Politik och Samvete, Václav Havel