Showing posts with label Ekologi. Show all posts
Showing posts with label Ekologi. Show all posts

Tuesday, 10 May 2016

Norberg, Game of Thrones och Neoliberalism

När Johan Norberg har sin krönika i godmorgon världen så brukar taggarna på min rygg automatiskt fällas ut. Jag förväntar mig en krönika med halvsanningar och orättvisa insinuationer och ofta blir lyssnandet en liten personlig utmaning där jag ska hitta de logiska bristerna. Detta händer sällan med andra krönikörer. Till viss del kan detta bero på att mina åsikter och min världsbild ofta sammanfaller mer med dessa personers världsbild, inte så att jag alltid håller med men ändå. Kanske är det så att de andra talar i ett mindre kommenderande sätt. När Norberg pratar så låter han ofta som att han förmedlar en sanning, olikt de andra som mer slänger ut en rad personliga anekdoter och lämnar det mer öppet för lyssnaren att själv dra sina slutsatser.

Den senaste krönikan var mindre kontroversiell för mig än vad jag brukar uppleva hans krönikor. Den använder sig av Game of Thrones och drar en parallell till hur makt i böckerna manifesterar sig ur ekonomin och att detta liknar precis så det är verkliga livet. Kärnan kan kanske bäst sammanfattas med följande bit hämtat ur krönikan:
En övertro på vad makten kan åstadkomma är ofta vägen till undergång i Game of Thrones. Och intressant nog är det farligaste inte att bryta mot gudarnas eller kungarnas lagar – utan ekonomins lagar.
Plockar man bort de språkliga figurerna och de små anekdoterna tagna ur boken så är faktiskt ovanstående citat det enda konkreta som sägs under den fem minuter långa krönikan. Det som sägs här är inte kontroversiellt och hade det varit någon annan skribent hade jag nog bara hållit med..

När man känner Norbergs historia dock så går det att läsa in en del antydningar i det som skrivs ovan. Norberg har t.ex. skrivit en hel bok om hur finanskrisen 2008 inte främst var bankernas fel utan.. statens så klart. Det är en försvarsbok mot de många 'laissez faire'-skeptiker som menade att det nu behövdes regleringar. Ironiskt nog läggs bland annat skulden på Alan Greenspan för den låga styrräntan han hade, Greenspan som för övrigt samrörde med Ayn Rand som ses som en av grundarna bakom den neoliberala ideologin som Norberg konsekvent förespråkar och som han med sina påståenden ofta verkar menar är lösningen vad gäller allt.

På ett plan sammanfaller min bild av världen och den Norberg förmedlar (jag använder ordet förmedlar, ty av Norbergs texter att döma är han en intelligent och välartikulerad person, men vissa av de positioner han håller är så orimliga att man kan undra över om han endast håller de för att han får betalt för det). Liksom Norberg tror inte jag att man bör toppstyra ett samhälle. Jag tror det bästa samhället är ett där saker ordnas så att individer får möjlighet och frihet att uttrycka och följa de idéer de har. Alltså, detta med tyranner och auktoritära kungar är inget för mig heller.

Sedan tror jag att Norberg likställer välfärdssamhälle med de tyranniska kungarna. Och där går våra åsikter isär. Hur kan han göra det då? Jo, för då är det inte längre marknaden som styr allt, utan där finns en stat som går in och reglerar marknaden. Som sätter upp regler man måste förhålla sig till. Varför är detta dåligt då? Jo, neoliberaler menar oftast att ifall man bara släpper marknaden helt fri, så kommer den bli till ett perfekt självreglerande system, man hänvisar till liknelser likt Adam Smiths 'osynliga hand' som styr marknaden. Man bortser från hur Smith menade att systemet fungerar så länge människan skäms inför gud och sin granne, dvs att man i sina förehavanden bromsas in i vad man gör eftersom det kan få sociala konsekvenser för en. Idag finns det ingen spärr som hindrar ett amerikanskt gruvbolag att öppna en gruva i Norrland, suga ut mineralerna och sedan lämna kvar en skön liten giftkocktail som ligger där och puttrar i efterhand. Detta berör ingen av deras grannar, ty det händer så långt borta.

Friday, 7 February 2014

Fåglar, bon och kvinnor

Vad gjorde man då det gick upp för vederbörande att den rationella skogsvården skapade ett bostadsproblem för fåglarna som dessa endast kunde lösa genom att utebli från skogarna? Jo, skriver Rudolf von Koschütski i det digra verket Rationelle Landwirtschaft, "vi slog ihop hela städer och byar åt våra näktergalar och mesar, hackspettar, rödhakesångare, svalor och starar utan att fråga mycket efter följderna för dessa djur, ja utan att fråga efter följderna för oss själva, vilka också blivit de allra sämsta."
Man begriper nu att vad fåglarna ska ha, det är inte konstgjorda bon utan möjligheter att bygga bon, och till dessa möjligheter måste människan försiktigt hjälpa dem, om inte de vill att de fågeltomma skogarna ska kalätas av så kallade skadedjur. Författaren hänvisar till baron von Verlepsch som ägnat hela sitt liv åt fågelfrågan. Denne klämmer ytterligare till med den hotfulla satsen att fågelmatning är inte fågelskydd utan fågelmord. Den som börjar mata fåglar måste komma ihåg att försummas denna vana en enda kall dag eller får snön ligga kvar över fågelbordet bara några timmar, då är de små inackorderingarna dödsvigda, emedan de blivit vanda av med att klara sig själva.
Det jag hoppas männen skall upptäcka är, att vad som här gäller fåglarna både i fråga om bostäder, matning och oumbärlighet, det gäller också kvinnorna.
Elin Wägner, Väckarklocka

Wednesday, 5 February 2014

Avsofistikerat?

Engelsmännen bekymrar sig inte i alla fall inte över att deras experter Howard och Mc Carrison därborta på sina försöksstationer i nordöstra Indien kommit till resultat som stämmer med tyskarnas. Sambandet mellan jordens, växternas, djurens och människans hälsa blev klart för de båda biologerna, då de kom i kontakt med avlägsna, av engelsmännens civilisatoriska verksamhet oberörda folk, där växt-, djur- och människosjukdomar var okända, emedan jorden var frisk. I stället för att lära indierna agrikultur som meningen var, blev de båda herrarna elever hos detta folk, byggde serier av experimnet på de impulser de fått och nådde resultat som kastade om alla deras Begrepp. Historien med den kvinnliga gynekologen och den urgamla indiska förlossningskonsten upprepade sig här.
Elin Wägner, Väckerklocka